Utrymme för friåkning

Den ljusnande framtid är vår, skulle någon kunna drista sig till att utbrista. I alla fall om denne någon arbetar på tankesmedjan Timbro. Den nyutkomna antologin Borgerlig framtid försöker ge en bild av vad som väntar runt hörnet för partierna i det borgerliga blocket. Timbro har bjudit in en rad borgerligt sinnade skribenter för att ge sin syn på utvecklingen av allianssamarbetet.

Uppsala2011-06-28 00:00

Först är det på sin plats att konstatera att Timbro tillsammans med Svenska Dagbladets ledarsida varit skickliga i att sätta agendan för idédebatten. I mångt och mycket är det i det här kraftcentrat som färdriktningen stakats ut. Det är svårt att tänka sig att allianssamarbetet varit så framgångsrikt utan ivrigt understöd utifrån.

Glädjen över att slutligen besegrat Socialdemokraterna underblåser ansträngningarna att knyta partierna ännu tätare samman. För många är Fredrik Reinfeldt riddaren som dräpte draken. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att starka röster ropar på mer av samma av recept. Det finns en tydlig optimism inför framtiden, en vilja att gå ännu längre.

Vem vill i ett sådant läge vara glädjedödare? Den otacksamma uppgiften faller på oss som inte gillar att den vildvuxna floran av idéer hämmas i en kvävande samförståndsanda.

FRA-debatten visade att vår tids konfliktlinjer inte nödvändigtvis följer samma mönster som tidigare. Det är också ganska motsägelsefullt att hävda att den politiska verkligheten förändrats men samtidigt hålla fast vid gamla lösningar.

Varför skulle det behövas ett tätare samarbete när Socialdemokraterna äntligen tappat sin maktposition?

Inom överskådlig framtid består det borgerliga samarbetet. Alliansen har uppenbarligen hittat ett lyckosamt sätt att hantera konflikter och låsningar. Det är i sin tur ett starkt argument för att partierna kan kosta på sig mer av friåkning. Någon likriktning eller rättning i ledet är inte nödvändig.

Med sådana förutsättningar blir skillnader mellan Alliansens partier viktigare än tidigare. Intressantast i Borgerlig framtid är Thomas Idergards inlägg. Den tidigare MUF-ordföranden bryter mot gamla tabun och förklarar att han inte är liberal. Det skulle kunna vara ett tecken i tiden. I så fall blir en konsekvens att ”borgerlig” tappar sin relevans som politisk beteckning.

Idergard framstår som uppenbart värdekonservativ, det är tydligt att hans världsbild skiljer sig från liberala politikers. Rimligtvis måste det få märkas i debatten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!