Där tog du upp att hbtq-frågor inte lyfts tillräckligt vid landets läkarutbildningar, hur menade du då?
– I dag utvecklas samhället snabbt och dagens läkarutbildningar är kvar i gamla frågeställningar. När vi under utbildningen arbetar med olika scenarier får vi nästan aldrig möta någon som avviker från könsnormen. Det kan i sin tur bidra till att många studenter som sedan börjar jobba inte vet hur de ska agera när de möter en person som har en annan sexuell läggning än den heterosexuella.
Hur kan frågan lyftas i undervisningen?
– Problemet är att de som är intresserade av hbtq-frågor själva går och lyssnar på seminarier om detta, där de får bra kunskap i ämnet. Sedan finns den andra gruppen som väljer att inte göra det och då blir deras kunskap i ämnet bristande. En del kan också tycka att det kan kännas jobbigt om någon som avviker kommer till skolan och föreläser.
Har du diskuterat hbtq-frågan med dina kursare?
– Man har ju en okunskap om man själv inte är insatta i ämnet, men när jag talat med mina kursare har de varit positiva till att någon utomstående, som har mer förståelse i ämnet, kommer och berättar om sina erfarenheter.
Vad tror du kan ske om läkarutbildningarna inte börjar belysa hbtq-frågor?
– Det kan leda till ett missnöje från hbtq-rörelsen gentemot läkarvården. Det kan även bli så att du som bi eller homosexuella kommer till en läkare som inte har en aning om hur de ska bemöta dig som patient – och då blir det fel. Det är ju inte därför man går till läkaren, dit går man för att hitta en lösning på sitt problem.