Utan fast bostad sedan 1982
Rune Ögren, 72 år, är en av Uppsalas hemlösa. UNT träffade honom tidigare i veckan på Ulleråker där han var inne för avgiftning. Jag ska ut härifrån om ett par dar. Det blir väl gatan igen.
— Jag bor hellre på gatan. På härbärget är det många som missbrukar och då blir det lätt att man halkar dit igen.
Du är 72 år, du kan väl inte bo på gatan?
— Vart ska jag ta vägen då?
Till socialtjänstens lägenheter är det långa väntetider. Rune Ögren köar för plats i servicehus men senast det blev ett rum ledigt hamnade han på tolfte plats.
Sedan 1982 har Rune Ögren varit utan fast bostad med undantag för perioder då han haft andrahandsboende, bott hos kamrater och liknande. Problem med spriten och brist på fast jobb har gjort det svårt för honom att få tag på en permanent bostad.
Ibland har han vistats på behandlingshem, ibland har han bott i bilar, trappuppgångar eller i någon husvagn.
— Man blir fysiskt och psykiskt utmattad av att leva så här. Numera har jag problem med hjärtat också, det gör ju inte saken bättre.
Han har fått känna på hur bostadssituationen i Uppsala blivit allt tuffare med åren.
— Numera är det nästan omöjligt att hitta en bostad. Tidigare gav Uppsalahem en hel del lägenheter till socialtjänsten, men det har de dragit ner. Jag tycker det är grovt från deras sida fast jag kan ha förståelse för att de inte vill ha in folk som för liv.
Bättre i Stockholm
Rune Ögren berättar att situationen för bostadslösa är bättre i Stockholm än Uppsala. Han vet för han har prövat båda städerna. — I Stockholm finns en byrå för bostadslösa, en sån borde de ha i Uppsala också. Och så borde de bygga fler lägenheter här, utan ockerhyror.
Ett par dagar efter intervjun hör Rune Ögren av sig på telefon. Han har lämnat Ulleråker och säger att han tänker sova ute eftersom han inte vill vända sig till härbärget.
— Men det ska väl gå, jag brukar klara gatans problem.
Förfärlig arbetssituation
Elisabeth Lidblad, socialchef i centrala stadens kommundel, dit Rune Ögren hör, bekräftar att det enda socialtjänsten kan erbjuda honom är natthärbärge.
— Det kan han få i avvaktan på andra alternativ och dit är det kö.
Tycker du att det är bra att hänvisa en missbrukare till ett härbärge där det bor andra missbrukare?
— Nej, det är ett jättedåligt alternativ men det finns inget annat.
Vi har otroligt svårt att hitta bostäder åt dem som vänder sig till oss. Många värdar, till exempel Fyrishovs camping, tar ogärna emot missbrukare. Finns ingen social problematik med i bilden hänvisar vi klienterna till andra kommuner. Är situationen akut kan vi en begränsad period hjälpa till med vandrarhem eller hotellrum. Vi har fått en förfärlig arbetssituation.
Så jobbar vi med nyheter