Hos Republikanerna trodde man i stället, det var i alla fall vad man sa, på ett högt republikanskt valdeltagande och en seger för Mitt Romney. Men entusiasmen fanns inte där, samma sak hos Demokraterna.
Men trots att valrörelsen har varit ljummen masade sig folk till valurnorna. Och många av dem som röstade för första gången för fyra år sedan, på Obama, återvände trots allt till valurnorna.
Valet var för viktigt för att inte rösta, även om känslorna inte var lika starka den här gången. Valet visade också hur valdeltagandet och demografiska förändringar förändrar den amerikanska politiska kartan.
I slutändan var det, trots allt som skrevs om hur jämnt valet var, aldrig någon diskussion om att Obama skulle vinna med bred marginal. Kanske var det hela tiden så.
Dagen före valet träffade jag Michael Tomasky, redaktör för tidskriften Democracy, som menade att Obama hela tiden hade 246 säkra elektorsröster mot Romneys 206 (det krävs 270 för att vinna). Så var det 5 november och så var det redan i mars. Tomasky var därför aldrig orolig över att Obama skulle förlora.
Invandring, flyttströmmar mellan delstater och en ung generation med nya värderingar har förändrat förutsättningarna i ett flertal stater. Plötsligt är sydstater som Virginia och North Carolina säkra fästen för republikanska presidentkandidater.
Det här valet vann Obama Virginia, men förlorade North Carolina med små marginaler. 2008 vann han bägge två.
Givet att Republikanerna inte förändrar sin politiska agenda och att den demografiska förändringen fortskrider, alltså i klartext att den välutbildade medelklassen växer och att latinamerikanska minoritetsgrupper röstar i större utsträckning, kommer fler stater att gå samma väg som North Carolina och Virginia.
I dag är till exempel Texas ett stabilt republikanskt fäste. Om tolv år kan delstaten vara lika omstridd som Ohio och Florida är i dag. Mer än något annat visar Obamas valseger att den amerikanska politiska kartan håller på att ritas om. Återstår bara för Republikanerna att inse detta.