Slå upp Tjeckien i kartboken. Sätt fingret på Prag och dra det snett nedåt höger, åt sydost, mot Wien och Bratislava. Stanna strax innan gränsen mot Österrike.
Där vilar medeltidsstaden Znojmo på en klippa över floden Dyje, i en vinregion som är en fullständig doldis för de flesta trots att traktens vita viner emellanåt håller mycket god kvalitet. Trots att de böljande kullarna gömmer upplevelser som räcker i åtskilliga dagar för den som tar sig fram med styrstång och pedaler.
På tågstationen i Znojmo väntar våra cyklar, stabila mountainbikes som funkar på både landsväg och stigar. Tjeckiens statliga järnvägsbolag hyr ut cyklar som kan hämtas på en station och lämnas på en annan. Cykeln kan också tas med ombord utan kostnad.
Vi följer Dyje ett slag ut ur staden, viker sedan av och trampar uppåt längs mjukt rullande backar, genom byar med välskötta kyrkor och ännu proprare pubar.
– Så här ser varenda by och småstad ut i Mähren och Böhmen. Kyrka, pub, bylokal och en damm eller en sjö. Skillnaden är att i Böhmen dricker byborna öl på puben, här gillar vi vin, berättar tjeckiskan Martina Kaderová.
Efter ett par timmars cykling i makligt tempo rullar vi in i byn Satov. Vinprovning och lunch väntar.
– Sydmähren har perfekta förutsättningar för vinodling. Vi har många soldagar per år och medeltemperaturen är några grader högre än i resten av Tjeckien. Dessutom är dagarna varma och kvällarna kalla vilket gör att druvorna tar längre tid på sig att växa, något som ger extra arom till vinet, säger Chudoba Anton’n när vi satt oss till rätta i det svala källarvalvet under restaurangen Moravsk? Skl’pek.
Chudoba är sommelier, krögare och driver vinkällaren och restaurangen. På husets baksida har han en visningsvingård med 24 olika druvsorter. Här ställer han fram sex flaskor för provning. Området lämpar sig bäst för vita viner, så bara ett rött vin, av druvan pinot noir, finns med. Och det är, ärligt talat, inget vidare.
Annat är det med de vita vinerna. En frisk och blommig Riesling får sällskapet att nicka nöjt, en Sauvignon Blanc slinker ned, och ett glas Grüner Veltliner – en mycket populär druva i grannlandet Österrike, serveras med en berättelse som tydligt illustrerar att Tjeckien inte är som andra vinländer.
– Grüner Veltliner är den mest spridda druvan runt Znojmo, men den är inte speciellt populär bland oss tjecker. Efter att kommunisterna tog makten i landet ställdes vintillverkningen om från kvalitet till kvantitet och de enda druvor som användes på den tiden var Grüner Veltliner och Müller-Thurgau. I folkets medvetande är det fortfarande ett sämre vin, förklarar Chudoba Anton’n.
Även om vinodlingar funnits i Tjeckien, i synnerhet i Mähren som står för 95 procent av odlingarna, i åtskilliga århundraden, så är landets vintillverkning en ung och sökande industri.
Skadeinsekten vinlus förstörde landets odlingar under 1800-talets senare hälft, därefter följde första och andra världskriget och kommunisterna tog makten 1948. Under det kommunistiska styret vansköttes vingårdarna och nya druvsorter fick inte tas in i landet.
I dag sprudlar det av entreprenörsanda och experimentlust bland vinrankorna runt Znojmo, något som gett resultat.
Förra året kammade tjeckiska viner hem en hel drös guld- och silvermedaljer vid vintävlingen Les Grands Concours du Monde i Strasbourg. En Pinot Gris från Znov’n Znojmo fick den allra finaste utmärkelsen.
Men det är två lokala specialiteter som får vårt vinprovande sällskap att verkligen gå i spinn, pálava och burcák.
Vitt vin på druvan pálava var helt okänt för oss innan provningen, men blev det som de flesta köpte med sig hem. Druvan är en heltjeckisk innovation, en korsning mellan röd Traminer och Müller-Thurgau, och vinet blir gyllene, fylligt och väldigt välsmakande.
– Att ni inte känner till vinet är inte så konstigt. Bara en enda procent av de viner som tillverkas i Tjeckien exporteras till andra länder. Inte för att de är dåliga, utan för att vi dricker upp allt själv, skrattar Chudoba Anton’n.
Till lunch får vi äntligen smaka burcák, en av de främsta anledningarna att besöka Mähren i september. En dryck som, ska det visa sig senare, får hela Znojmo att dansa.
Halusky, den tjeckiska varianten av knödel, serveras med rökt kött, surkål och stekt lök. Till efterrätt äter vi palacinka, stora pannkakor fyllda med hemgjord marmelad och färsk frukt, toppat med vispgrädde. Kalorichocken blir omfattande.
Näringsvärdet motsvarar en dagsranson för en elitcyklist, inte en slötrampande vincyklist. Men det smakar fantastiskt. Precis som måltidsdrycken.
Burcák är ett gulvitt, ofiltrerat, lätt mousserande, halvjäst färskvin som bara dricks i skördetid.
Vår lunch är på en fredag, de muskatdruvor som förvandlats till burcák i våra glas plockades så sent som på tisdag samma vecka. Drycken är söt som cider, lätt pärlande, och farligt lättdrucken. Alkoholhalten varierar, men ligger mellan fem och åtta procent beroende på hur länge jäsningen pågått.
Senare samma dag invigs vinfesten i Znojmo. Egentligen är det en historisk festival där en imponerande medeltidsparad med gycklare, riddare, fagra jungfrur, munkar, bönder, adel och ett kungapar spelar upp en mäkta populär kröningsceremoni.
Fast festivalen handlar mest om att ha kul, lyssna på musik, äta gott – och dricka så mycket burcák som möjligt.
Drycken säljs överallt längs Znojmos kullerstensgator och gränder. Ett glas kostar cirka tio kronor, men de flesta tjecker köper sin burcák i stora flaskor. Dryckens vitaminer och mineraler tros ha hälsosamma effekter och sju liter sägs – halvt på skoj, halvt på allvar – vara rekommenderat årligt intag.
Nöj dig med några glas. Nya cykelvägar och viner väntar.