Gatorna är tomma. Ingen på Klostergatan, ingen på Dragarbrunnsgatan. Men när vi korsar järnvägen blir det liv i lugnet. En kvinna reder ut en hög ihoptrasslade sladdar, en annan kammar håret på en barbiedocka, en säkerhetsvakt föser bort ovälkomna gäster och någon ropar ”jordgubbar, jordgubbar”. Marknaden på Vaksala torg har inte tagit sommarlov.
Vid ett av stånden står Felicia Sjögren. Det gör hon varje lördag. Efter flytten från en bondgård utanför Märsta till en lägenhet i Uppsala har hon många saker som behöver nya ägare. Hon tycker mycket om marknaden, speciellt på sommaren när besökarna är färre än vanligt. Men några av de Uppsalabor som är kvar i staden tycks ändå ha hittat hit. Torget myllrar av människor.
Rune Eklund och Benny Johnsson fingrar på några fiskespön, vandrar sedan vidare mot ett par tomma tavelramar och stannar till vid en meterhög dalahäst. Den kommer inte att kasta av någon, konstaterar Benny Johnsson och pekar på den svarta trähästen.
Rune Eklund har precis kommit tillbaka efter en resa till i Bruksvallarna. Hänförd berättar han om hur en renmärkning hos ”lapparna”går till. Att märka renar var sommarens äventyr, nu tänker han pyssla runt hemma på gården.
Benny Johnsson ska jobba på Arlanda och sparar sin semester till dansbandsveckan i Malung. På Vaksala torg hoppas de kunna springa på en bekant eller två. Sakerna som säljs är de mindre intresserade av. Efter en titt ut över torget bestämmer Benny att det är kaffedags.
Stadsträdgården är allt annat än folktom. Bland filtar, fotbollar, barnvagnar och omslingrade par kommer en pojke springande. Framför sig drar han en barnvagn. Det är Abokar som är på jakt efter en kråka. Tillsammans med familjen tillbringar han dagen i parken. Varken han eller hans bror Asman har den minsta lust att sitta stilla. Asman tippar ibland under sina springturer och ställer sig gärna på huvudet. Hans syster Nadira har tid att sätta sig och berätta vad hon gör om sommaren: leker, äter glass och spelar fotboll. Det enda som är dåligt är att dagis har stängt.
Vid ett intilliggande bord har några barbröstade män i tatueringar slagit sig ned för att dricka öl. Ur högtalarna skränar hög musik. En av dem som kallar sig kakelsättare ropar att det är metal. After-work-gänget är överens om att Uppsala minsann är skönare på sommaren. Då är staden fri från studenter.
Men Loe Zillén och hans vänner tycker allt att det är lite tomt utan studenterna med ”bara gamlingar kvar”. De har slagit sig ned på en lugnare gräsplätt. Vad man gör en sommar i Uppsala tycker de är självklart: picknickar i parken eller längs med ån. Men hittills har Leo Zillén mest lyft gipsskivor på en byggarbetsplats. I dag börjar hans semester. Lönen sparar han till nästa sommar då ska han vandra i Serbien. Vandringskängorna har han redan köpt.