1992 genomfördes friskolereformen i Sverige och ökningen av antalet friskolor tog fart. En av de första friskolorna i Uppsala, Katarinaskolan på Nedre Slottsgatan, firar i dag sitt 20-årsjubileum.
– Det känns gammalt här, lite som Hogwarts (Harry Potters skola, reds. anm). Det var nog en av anledningarna till att jag valde Katarinaskolan, säger Frida Sjöholm, 15.
Hon och klasskamraten Lukas Ernsund går i nionde klass. Men enligt Katarinaskolans räknesätt går de i klassen Pavo, som betyder påfågel på latin. Varje klass har ett eget namn, i stället för årskurssiffra, och dessutom en egen sköld.
– Först tyckte man att det var jättekonstigt. Nu tycker jag att det är lite charmigt, säger Lukas Ernsund, och Frida Sjöholm nickar instämmande.
Katarinaskolan har en humanistiskt-kristen profil, med fokus på humanistiska ämnen och med en kristen inspiration till skolan. Exempelvis är måndagssamlingarna, som niorna håller i, på Slottsbiografen en viktig del av skolan. Då står bland annat en frivillig läsning av bönen Fader vår på schemat. Men skolan har från starten även varit öppen för, och populär bland, icke-kristna.
– Vi sätter människan i centrum, utifrån ett historiskt och ett nutida samhällsmässigt perspektiv. Vi är ingen konfessionell skola, säger Susanne Wärend, lärare i humanstudier.
Hon var en av de lärare som var med från första början.
– Jag tror att nyfikenhet gjorde att många sökte sig hit i början och att det fanns föräldrar som vågade satsa på det nya.
I ett förändrat skolsystem har föräldrarna blivit allt viktigare. Lukas Ernsund stod i kö till Katarinaskolan från att han var fyra år gammal. Frida Sjöholm ställdes i kö redan vid födseln.
– Mina föräldrar ställde mig i kö till alla skolor, för att jag skulle ha valmöjlighet. Det är jag givetvis glad för i dag, säger hon.
Konkurrensen har dock hårdnat mellan skolorna och i dag finns möjlighet att få plats på Katarinaskolan utan att ha stått flera år i kö.
Att föräldrarna har stor betydelse, på något sätt, syns också i statistiken. 77 procent av eleverna i grundskolans friskolor har föräldrar med eftergymnasial utbildning. I kommunala skolor är motsvarande siffra 53 procent.
Däremot ses omvända trender på gymnasienivå, där kommunala skolor så som Rosendalsgymnasiet och Katedralskolan har hög andel elever med föräldrar som har eftergymnasial utbildning.
Johannes Wiberg är musiklärare på Katarinaskolan. Men han var också elev den allra första terminen år 1994. Han kommer ihåg att det diskuterades hur bussresorna skulle betalas, men inte driftformen på skolan.
– Jag upplevde det kanske inte lika mycket som ett experiment som jag tror att de vuxna gjorde. I efterhand har jag fått höra att det fanns mycket diskussioner kring formen och hur man skulle arbeta. Det säger en del om hur mycket experiment det var. Det kunde tydligen vara stormiga diskussioner, även konflikter till och med i viss mån. Men det var inget som vi elever märkte av, säger han.
Johannes Wiberg upplever att skolan blir allt mer ”vanlig”. Idéer som fanns när skolan grundades slipas bort med tiden.
– Det är en diskussion vi har fortlöpande. Hur ska vi ha rätt att existera som skola? Varför ska vi få finnas, vi måste ju erbjuda något speciellt och inte bara smälta in i mängden, säger han.
Lukas Ernsund och Frida Sjöholm stortrivs på sin skola. Men snart börjar det bli dags att söka sig vidare.Har ni börjat fundera på gymnasievalet?
– Ja, det blir Lundellska skolan för mig, säger Frida Sjöholm.
Är det en kommunal eller fristående skola?
– Jag vet inte faktiskt.
Frida Sjöholm tittar frågande på lärarna, som svarar att den är kommunal.
– Det spelar ändå ingen roll, säger hon.