Metallpjäsen är innesluten i ett plastskynke när den behandlas med högtrycksspruta.
Konservatorn Luciano Escanilla kliver i en vit skyddsoverall, sätter på sig hörselkåporna och fattar handtaget till högtryckssprutan. Med ett tryck brummar apparaten igång och vatten sprutar med ett fräsande ljud över en fyra meter hög pump.
Vattenpumpen, som är från 1850-talet, står intill Fyrisån vid Östra Ågatan nära korsningen med Drottninggatan, och är sannolikt av gjutjärn. Ytan har nötts av tidens tand men får nu kärlek av konservatorn som kommunen anlitat.
Många Uppsalabor passerar den stora metallpjäsen dagligen men alla verkar inte notera att den finns.
Dags att jobba för högtryck. Luciano Escanilla gör sig redo att gripa sprutan.
– "Är den ny?", frågade en dam som kom förbi när jag jobbade med pumpen. Ändå har den stått här sedan 1800–talet, man blir lätt hemmablind, konstaterar Luciano Escanilla.
Det som för en del kanske ser ut som något av ett trist metallskåp är i hans ögon ett föremål med högt kulturellt värde.
Pumpen ska få en mörkt blågrå färg när det är klar.
– Pumpen är en del av stadens historia. Vatten är bland det viktigaste vi har och tack vare pumpen kunde människor förr i tiden få vatten för att dricka och tvätta sina kläder i. Den ingår i en komposition som ger en bild av hur Uppsala såg ut förr i tiden. Till kompositionen hör även bland annat stenläggningen och det gamla metallräcket här längs Fyrisån.
De gamla färglagren har skrapats bort för hand.
Restaureringen av pumpen rymmer flera arbetsmoment. Luciano Escanilla har skrapat bort den gamla flagnade färgen och i det moment som nu pågår rengörs ytan med vatten som håller nära 100 grader. Därefter ska metallen strykas med fem-sex lager färg. Kommunen har valt kulören, en mörkt blågrå nyans, och efter att ha skrapat sig ner genom de gamla lagren har han sett att den utvalda färgen ligger nära den ursprungliga tonen.
Renoveringen av pumpen kostar 115 000 kronor.
Efter målandet kommer han att lägga på ett skikt klotterskyddande medel. Det verkar behövas; en vattenpump han renoverade i fjol blev utsatt för klottrare.
– Föremålen känns som mina barn. Jag lägger ner en massa jobb på att göra dem fina och så kommer någon och klottrar på dem. Det gör mig förbannad.
Verktyg som konservatorn har med sig i bilen.
Tack vare klotterskyddet gick det dock lätt att avlägsna vandalernas verk från pumpen.
De stora pumparna har så klart även en insida med ett maskineri. När Luciano Escanilla kikat i innanmätet i pjäsen vid Östra Ågatan har han konstaterat att där finns en axel som löper ner i marken, kopplad till ett stort kugghjul. I nuvarande skick kan dock mekaniken inte dra upp vatten.
I fjol renoverades en pump kallad Sankt Eriks källa. Den finns vid Sankt Eriks torg.
Han har i uppdrag av kommunen att restaurera tre antika pumpar i centrala Uppsala och det här är den andra han ger sig i kast med. Inom ramen för avtalet har Luciano Escanilla hunnit avverka den största pumpen. Det gäller den så kallade Sankt Eriks källa vid Sankt Eriks torg och som numera ståtar med en nyförgylld krona på toppen.
Vattenpumpen vid Sankt Eriks torg på en bild från 1904.
Pump nummer två är den han nu arbetar med på Östra Ågatan medan den tredje i ordningen står tvärs över ån, vid Fyris torg. Den sistnämnda är inbyggd i en uteservering som tillhör krogen Iberico och man måste gå nära för att få syn på den.
Pumpen vid Fyris torg står mitt i en uteservering, omgärdad av skåp som restaurangen satt dit.
Luciano Escanilla har jobbat som konservator åt kommunen i årtionden och tagit sig an offentlig konst i form av allt från målningar till statyer. Ett av hans senaste arbeten har varit att renovera en fontän i Stadsträdgården nära Flustret. Nu porlar vattnet åter i den restaurerade fontänen.
Under sommaren har Luciano Escanilla snyggat upp fontänen i Stadsträdgården vid Flustret. I dag flödar vattnet i det tidigare torrlagda konstverket.
– Den offentliga konsten betyder mycket för människor och när jag jobbade med fontänen kom flera fram och tackade.