I november lanserade regeringen en uppdaterad life science-strategi. Energi-och näringsminister Ebba Busch (KD) sa att "Satsningen på kliniska prövningar som regeringen initierat är avgörande för svensk konkurrenskraft och de mest kritiska komponenterna i satsningen på life science"
I november uppdaterade regeringen Sveriges life sciencestrategi. Målet är att bli en världsledande nation – och för att bli det behövs Uppsala. Tillsammans står nämligen Uppsala och Stockholm för mer än hälften av Sveriges life science.
Uppsala är ledande på proteinforskning, här har bland annat det femte covidvaccinet utvecklats. Antalet aktiva företag har de senaste 20 åren fyrdubblats. Nu omsätter omkring 100 life science-företag 60 miljarder och håller nästan 7 000 anställda sysselsatta. Det gör life science-branschen till Uppsalas största.
Men vad är egentligen life science?
Kort och gott handlar det om vetenskapen om liv. Det lite luddiga begreppet inkluderar såväl medicinsk forskning av både människor och djur, som teknisk utveckling av läkemedel. I branschen ingår läkemedelsföretag, sjukhus och myndigheter. Institutionerna spelar alla en betydande roll för att höja människans levnadsstandard.
Trots det, är det få som känner till life science-världen i Uppsala.
– Branschen är nästan lite hemlig, konstaterar Björn Arvidsson, verksamhetsledare för life science på Stuns, stiftelsen för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle.
"Jag tror det är något semantiskt i kopplingen med vad vi kallar branschen för och vilka företag som ingår i den. Hade vi haft Google i Uppsala hade alla vetat det, men hade man frågat 'känner ni till techföretagen' då hade ingen sagt ja, fastän Google tillhör dem", säger Björn Arvidsson.
Hur kunde det bli så?
Annika Remaeus är chef över enheten näringslivsutveckling på Uppsala Kommun.
– Uppsala är duktiga på att göra saker som inte syns: effekten av piller man sväljer eller atomtunna material. Det är inte stålbalkar eller en bilfabrik som vi är kända för, säger hon.
"Uppsala är duktiga på att göra saker som inte syns", säger Annika Remaeus, chef över enheten näringslivsutveckling på Uppsala Kommun. Det kan vara en förklaring till att life sciencebranschen framstår som ganska abstrakt för gemene Uppsalabo.
En annan dimension är enligt henne att flera företag har ett internationellt ägande. Därför finns det exempelvis ingen idrottsarena uppkallad efter något life sciencebolag, eller något liknande som hade kunnat fungera relationsbyggande för Uppsalaborna.
Frågar man forskare inom life science framträder fler förklaringar.
– Jag tror att om de framgångar som funnits här skett i USA, då hade man marknadsfört dem på ett helt annat sätt, säger Simon Fredriksson, doktor i molekylärmedicin och tidigare forskningschef och vd för Uppsalaföretaget Olink.
Simon Fredriksson är doktor i molekylärmedicin och tidigare forskningschef och vd för Uppsalaföretaget Olink. Jämfört med amerikanska universitet och kluster uppfattar han att Uppsala är mer blygsamma med sina framgångar.
Även Ulf Landegren, professor i molekylärmedicin, konstaterar att life sciencesektorn i Uppsala lidit av dålig marknadsföring. Eller är det kanske jantelagen?
– Vi har haft en värdelös propagandamaskin. Uppsalaforskaren Berzelius myntade exempelvis ordet protein på 1800-talet. Ändå menar man i anglosaxisk litteratur att det är hans kollega Mulder som kom på det.
Ulf Landegren är professor i molekylärmedicin och driver en rad företag inom life science-branschen. Han menar att man inte tillräckligt lyfter fram Uppsalaforskning, som proteinforskningen från nobelpristagarna Svedberg och Tiselius, samt Wides immuntester.