I söndagens UNT gick att läsa ett reportage om striderna i närheten av staden Kobane av den sista utländska journalisten på plats i staden, Uppsalabon Joakim Medin, 30. Han berättade då om hur han för en vecka sedan evakuerades från Kobane efter att IS-styrkor kommit för nära staden. Nu befinner han sig i Diyarbakir, Turkiet, cirka 23 mil nordost om Kobane och den syriska gränsen.
– Turkiet rasar ju av protester nu också. I ett flertal städer, både i Turkiet och i Kurdistan i Turkiet, så har massvis med protester ägt rum kring det som händer i Kobane. Främst protesterar man mot att Turkiet står passivt vid gränsen och bara ser på när ett potentiellt folkmord närmar sig, samt att Turkiet hindrar folk från att ta sig över gränsen för att hjälpa till på frivillig basis, säger han.
Hur känns det att följa rapporteringarna om det som händer i Kobane?
– Det är frustrerande givetvis, när man har varit på plats och sett hur folk desperat försvarar det som de har byggt upp där. Och att dessutom se att IS är så starka och inte har stoppats av USA:s bombningar.
Vad är så speciellt med Kobane?
– Kobane är en plats där kurder för första gången har fått sin frihet. Kurderna har tidigare inte fått tala sitt eget språk eller utöva sin kultur, men sedan de tog över Kobane så har de för första gången fått de här rättigheterna. Symbolvärdet är otroligt betydelsefullt.
Kommer du att försöka ta dig tillbaka?
– Till Kobane? Nej. Det blir väldigt svårt att ta sig in där. Jag var den sista utländska journalisten på plats där och det vore omöjligt att ta sig tillbaka nu.