I en krönika i tidningen Fokus beskriver Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, hur han blev omringad av demonstranter vid ett tältläger i Lund.
– De sa att jag inte fick fotografera utan deras tillstånd. När jag förklarade att man får fota på offentliga platser ställde sig sex personer från tältlägret nära i en halvmåne framför mig så att det inte gick att fota, berättar Sten Widmalm.
Varför är detta ett problem när ett stort antal civila dör i kriget?
– Jag är för rätten att protestera, men även om det pågår ett hemskt krig går de här protesterna så långt i att de inskränker andras friheter. Både demonstranterna i Uppsala och i Lund gör det när de intar en allmän plats och hävdar fotoförbud.
Han beskriver Palestinademonstranterna som tältar i olika studentstäder i Sverige som en och samma rörelse men med olika namn.
– De är en samordnad rörelse. De samordnar hur man demonstrerar, hanterar medier, hur man försöker inskränka andras rörelsefrihet, hur man försöker störa och provocera med protesterna.
Sten Widmalm anser också att demonstranternas retorik är auktoritär, med skyltar som hävdar att de som inte ställer sig bakom Gaza-protesterna är att betrakta som medlöpare eller mördare.
– Så gjorde man i Kina under kulturrevolutionen. Så gjorde George W Bush efter 11 september. Jag tycker att universitetet borde göra mer för att sätta gränser för den här typen av protester. De försöker skrämma människor till att inte öppet våga säga vad de tycker. Det här skulle inte tillåtas om det var högerextrema aktörer som demonstrerade. Protesterna har också ökat otryggheten bland judar som jobbar på och studerar vid universitetet.
Kan man dra högerextrema och grupper som demonstrerar mot dödandet av civila över samma kam?
– Nej, men när det kommer till rätten att demonstrera så gäller lika regler för alla.
Mattias Gardell som är professor vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet har en helt annan syn på demonstranternas metoder.
– Vi lever i det första livestreamade folkmordet i världen om man jämför med Kongo och Sudan som vi inte får samma information om. Det ställer oss alla inför samma fråga som vi kommer få från våra barn och barnbarn: vad gjorde du? Frågan som jag riktade till min mormor och farfar och de sa alltid: vi visste inte. Det kan inte vi svara för vi vet ju.
Mattias Gardell menar att demonstranternas agerande, som av vissa upplevs som aggressivt, är en naturlig följd av att de måste förhålla sig till en omänsklig situation i Gaza.
– När människor säger att de uppfattar studenterna som aggressiva, är det tvärtom så att studenterna reagerar på en aggression. Det hade varit mer oroande om de hade varit positiva till folkmord.
Mattias Gardell har själv ett engagemang i Palestina och var bland annat med i Ship to Gaza 2010. Han har varit och hälsat på studenterna som protesterar i Engelska parken och på andra ställen i Sverige, och tycker inte att de metoder han sett dem använda är skrämmande eller icke-demokratiska, tvärtom. Som han ser det jobbar studenterna för ett högre mål: en värld där alla är lika inför lagen och folkmord inte ursäktas, oberoende av vem som är offer och förövare.
Fotoförbudet menar han är ett sätt för studenterna att skydda sig från att bli uthängda på olika typer av hatsajter.
– Jag uppfattar att medel behöver stå i samklang med målen och det tycker jag att de gör här. Jag har sett hur de jobbar, det är kritiska och samhällsengagerade studenter. Det är en generation som är uppväxt i att försvara människans rättigheter.
Han beskriver denna "Generation Z" som en grupp som många kan ha svårt att förstå. När de unga exempelvis avbryter politiska möten med att protestera mot kriget i Gaza och för att universitet och politiker borde göra mer, är det för att de tycker att protesten mot folkmord är så viktiga att vissa andra lagar får stå åt sidan.
– Det är en generation som vägrar låta sig tystas och det är många av oss ovana vid.
Är det inte problematiskt när man pekar på att alla som är tysta är en del av folkmordet?
– Jag läser det som att de pekar på att det här pågår och alla ser, men få gör något. Många vill inte bli påminda, det är för stort, man vill tänka på något annat, och då blir man irriterad när någon påminner.
UNT har sökt Academics for Palestine för en kommentar, men de har avböjt medverkan.