En grupp jagade bort Paludan från moskén i Uppsala. Två män greps efter händelsen.
Uppsalapolisen befarade att valborgshelgen i Uppsala skulle bli som påsken i Linköping, Norrköping, Stockholm, Örebro, Landskrona och Malmö. Upplopp och kravaller mot polisen trots att den högernationalistiske Rasmus Paludan inte ens dök upp på alla dessa platser. Över 100 poliser skadade. Frakturer i händer och fingrar, kross- och klämskador, hjärnskador och buller- och sårskador. Vanligast är dock blåmärken, svullnader och bulor från stenar och olika objekt som kastats mot dem.
Daniel Larsson är chef för yttre befäl och regional insatsledare vid Uppsalapolisen och har haft kontakt med flera av dem som arbetade vid de urspårade upploppen.
– Många poliser kommer att ha PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) efter det här. De har varit utsatta för en så extrem livsfara. Det är ett raseri och ett våld som vi inte är vana vid. Vi har varit tränade för svåra situationer men det går inte att träna för att möta galenskap.
Han tystnar för en sekund och fortsätter sedan:
– Jag såg i ögonen på kollegor att de var helt väck. Det här är det nya Sverige.
Det kan nu bli aktuellt att införa gummikulor och vattenkanoner som arbetsmetod för polisen vid allmänna sammankomster. Daniel Larsson på Uppsalapolisen menar att våldet mot polisen nått en gräns som gjort poliser rädda för att utföra sitt arbete.
Det är lugnet efter stormen när Daniel Larsson bjuder på kaffe i polishuset. I ryggen har han 38 timmar i yttre tjänst under valborgshelgen. När Paludan kom till moskén på söndagskvällen, trots att han nekats tillstånd, uppstod en kort tumultartad situation. Ett 50-tal personer rusade efter Paludan när han bränt sin Koran. Två personer hoppade på bilen, vilka nu är gripna utreds av åklagare. Trots det blev det en lugn och lyckad insats för polisen enligt Daniel Larsson.
– Varken demonstranter eller poliser blev skadade och vi lugnade snabbt ner situationen.
Polisinsatsen då Rasmus Paludan brände en Koran vid moskén Uppsala, var enligt Daniel Larsson lyckad.
Påskupploppen har dock visat att den strategi som svensk polis har haft de senaste 15 åren har brister som behöver utvecklas, menar han.
– Vi har inte sett det här tidigare – att man vill döda polisen. Vårt koncept med att vara lugnande och kommunicerande fungerar inte på ursinniga personer som kan ha flera dolda agendor. De som angrep polisen gick inte att kommunicera med. Då måste vi troligtvis ta till metoder som är mer hårdföra, säger Daniel Larsson.
Daniel Larsson, chef för yttre befäl och regional insatsledare på Uppsalapolisen, har pratat med flera kollegor som mötte våldet i påskas och tror att många kommer att få PTSD.
Vad menar du med flera dolda agendor?
– Det kan vara allt från personer i de kriminella gängen som vill hämnas på polisen för att vi aktivt stör deras verksamhet, till radikala islamister som orkestrerar det hela för att skapa otrygghet i samhället. På så sätt ökar polariseringen i samhället vilket i förlängningen spelar dem i händerna.
– Det har blivit en eskalering av våldet där man vill döda polisen och då måste vi skydda oss och demokratin. Jävligt olyckligt.
Ebba Buschs uttalande i Ekots lördagsintervju om att polisen borde ha skjutit skarpt istället för att låta demonstranter skada dem, antyder att polisen verkar ha svårt att skydda sig själv.
– Svensk polis är i grunden inte "trigger happy" eftersom vi hela tiden strävar efter att hitta en annan lösning som pepparspray eller el-pistol. Det sitter även djupt i polissjälen att inte skjuta mot demonstranter. Vi är folkets polis även om det är våldsamma upplopp.
Daniel Larsson på Uppsalapolisen tycker att våldet mot polisen nu nått en gräns som gjort poliser rädda för att utföra sitt arbete.
Borde polisen ha skjutit skarpt under påskupploppen enligt dig?
– Som jag kan bedöma hade polisen under påskupploppen vid ett stort antal tillfällen fullt laglig grund för att öppna verkanseld. Men ändå avvaktade man.
Den "snälla" folkets polis som hellre pratar med människor än lyfter batongen är frukten av ett långvarigt arbete med strategier för hur polisen ska agera i allmänna sammankomster och demonstrationer. Daniel Larsson beskriver en utveckling från ett 1970-tal där polisen i stort sett saknade strategier. Vid Almstriderna i Kungsträdgården i och kårhusdemonstrationen i Stockholm släpade polisen runt ungdomar på marken, helt i avsaknad av utbildning, utrustning och taktik. Det blev en vändpunkt för hur polisen skulle arbeta.
Fotbolls-EM 1992 blev nästa vändpunkt när svensk polis utmanades av huliganer.
– Det köptes in nya sköldar, hjälmar och huvor som hade flamskydd. Polisen gick fram aggressivt sida vid sida och slog med batongen mot skölden för att framstå som farlig.
Nästa paradigmskifte var Göteborgskravallerna 2001. Demonstranter kastade sten mot polisen, krossade skyltfönster och förstörde hela Avenyn. Daniel Larsson var med då när vänsteraktivismen sköljde fram och organiserade sig mot polisen och staten.
– Även om våldet var riktat mot oss och våra hästar, så var det våldet inte ursinnigt utan frustrerat våld mot statsmakten. Efter det utvärderades vår taktik och man kom fram till att vi var för statiska. Vi behövde vara mer rörliga och kommunikativa.
Det var då under 2000-talet som svensk polis började snegla mot det sätt som Danmark arbetade på, och den arbetsmetod som polisen har i dag mejslades fram, som kallas Särskild polistaktik (SPT).
Det handlar om fyra hörnstenar: kunskap, underlättande, kommunikation och differentiering.
Daniel Larsson är chef för yttre befäl och regional insatsledare vid Uppsalapolisen. Han är positiv till att det nu tillsats en utredning för att polisen ska kunna använda hårdare metoder.
Polisen ska vara pålästa om de grupper de möter och vilka drivkrafter de har. De ska underlätta för de som vill demonstrera och de ska hela tiden kommunicera med människor vad de gör och varför.
– Speciella dialogpoliser går fram och pratar med folk för att lugna och varna om vi kommer vara tvungna att till exempel lyfta bort en person. Då får den en chans att flytta på sig själv först.
Den fjärde punkten, differentiering, handlar om att bedöma grupper, inte se dem som en homogen massa utan urskilja vilka som är våldsamma och vilka som kan ha en lugnande effekt. Om polisen pratar med de som kan lugna kan det som kallas "selfpolicing" uppstå. Att gruppen dirigerar sig själv så att polisen inte behöver ingripa.
Efter påskupploppen tillsätts nu en utredning för en ny hårdare strategi vid kravaller och upplopp. Utredningen som tillsatts av rikspolischefen Anders Thornberg, kommer att se över behovet av exempelvis gummikulor och vattenkanoner. Polisförbundets ordförande Lena Nitz har i ett skriftligt uttalande sagt att "Hotbilden har förändrats så pass mycket att dessa verktyg kan vara nödvändiga". Daniel Larsson håller med.
– Vattenkanoner fungerar bra på avstånd och hade troligtvis varit till stor nytta i påskas.
Vad säger det här om arbetssituationen för svensk poliskår?
– Är man polis i dag vet man att det är ett farligt jobb, men det som hände i påskas tangerar alla gränser. De som sprang från stenarna tänkte "Ramlar jag nu kommer jag att dö och bli söndersparkad". Det kände vi inte i Göteborg 2001. Då var vi taggade men vi var inte rädda.