Videon är inte längre tillgänglig
Men om man bara ser till statistiken sticker Uppsalas invånare ut på flera sätt. Och det är här Elisabet Eriksson kommer in i bilden. Som inflyttad före detta student, sjuksköterska och snart mamma är hon ett näst intill perfekt exempel på det som utmärker en Uppsalabo.
Men om vi tar det från början. Enligt Tomas Anderson, statistiker på Uppsala kommun, sätter stadens två stora och välrenommerade universitet, SLU och Uppsala universitet, sin prägel på staden.
– Man säger ju ofta att universiteten är ett slags motor i kommunen, och det stämmer ju. Universiteten präglar staden väldigt mycket, säger han.
På grund av universiteten är Uppsala, trots sin höga ålder, en ung stad. Medelåldern ligger på 38,5 år, vilket är yngre än genomsnittet i Sverige. Uppsalaborna är också mer högutbildade än rikssvensken. De flesta Uppsalabor är dessutom, liksom de flesta studenter, inte födda här.
– Det är väldigt tydligt hur det funkar i Uppsala. Tittar man på nettoinflyttningen per ålder så flyttar många hit när de är runt 20 och sen flyttar några av dem härifrån när de är 28. Och då tar de med sig sina små barn som de kanske har skaffat. En väldigt vanlig flytt i det fallet går från en lägenhet i Uppsala till en villa i exempelvis Knivsta, säger Tomas Anderson.
Relativt sett är Uppsalabon en frisk typ. I snitt lyfter Uppsalabon fem sjukpenningdagar om året, och det är mindre än i resten av landet.
Arbetslösheten är relativt låg, om man ser på hela befolkningen, och inkomsten ligger över riksgenomsnittet.
– Nationellt sett har vi en låg arbetslöshet. Uppsala är dessutom placerad i en stor tillväxtregion, säger Tomas Anderson.
Men myten att medelinkomsten bland Uppsalabor är lägre stämmer inte alls, enligt Tomas Anderson.
– Så är det bland de unga, men när Uppsalaborna väl börjar jobba så tjänar vi mer. Vi tjänar dessutom mer totalt i livet och får därmed mer i pension, säger Tomas Anderson.
Tittar vi på siffrorna är Elisabet Eriksson, 40 år, alltså en typisk Uppsalabo. Förutom att hon är kvinna, vilket de flesta Uppsalabor är, är hon född i Halland och flyttade hit 2001. Då var hon redan utbildad sjuksköterska.
– Jag hade svårt att se mig själv stå vid ett löpande band i en fabrik. Jag ville jobba med människor.
Efter att ha jobbat med ett Sida-projekt i Kenya blev hon intresserad av internationell hälsa. Nästa flytt gick därför till Uppsala och en masterutbildning i ämnet.
När hon var färdig med sin master sökte – och fick – hon pengar från Sida för att forska om förbyggande av hiv bland ungdomar i kristna församlingar i Sydafrika. I september i år disputerade hon med sin avhandling.
Att Elisabet Eriksson arbetar inom vårdsektorn gör henne också typisk. 20 procent av Uppsalaborna arbetar nämligen inom vård och omsorg.
Här i Uppsala träffade Elisabet Eriksson även sin man Patrik, 37 år, även han inflyttad Uppsalabo. Just nu väntar de sitt första barn tillsammans. Att skaffa barn i högre ålder är även det vanligare i Uppsala jämfört med genomsnittet i resten av landet.
Och naturligtvis ska paret dela på föräldraledigheten. 46 procent av Uppsalas pappor tar ju ut pappaledighet.
– Hur mycket var och en av oss tar är inte klart, det beror på hur det blir med förskolor och jobb. Men vi kommer att dela på föräldraledigheten, säger Elisabet Eriksson.
Fruktlös? Hur är det med fruktintaget?
Illustration: Rebekka Mornio
”Vi kommer att dela på föräldraledigheten.”
Typiska Uppsalabon Elisabet Eriksson, 40 år, väntar sitt första barn med maken Patrik.
Typisk. Inflyttad, högutbildad och kvinna. Sjuksköterskan och forskaren Elisabet Eriksson från Halland är en typisk Uppsalabo. Åtminstone om man får tro statistiken.