Per Bondegård är chef för Akademiska sjukhusets luftburna intensivvård.
Det var strax efter lunch på tisdagen som Stephan Filipowski fick ett larm om att något hänt i Örebro och att han och det luftburna intensivvårdsteamet skulle flygas till Örebro.
– Då var det oklart vad som hänt. Vi visste inte mer än att det var en stor skadehändelse och vi skulle understödja sjukvården i Örebro. Efter avstämning med helikopterpiloterna beslutades det att vi skulle flyga dit, berättar Stephan Filipowski.
Tillsammans med en sjuksköterska och två helikopterpiloter flög han till Örebro och de fick en landningsplats nära Risbergska skolan. Vid skolan fanns sjukvårdspersonal från flera olika delar av Sverige på plats för att hjälpa den lokala vårdpersonalen från Region Örebro med att ta hand om skadade.
Under tisdagseftermiddagen var det stundtals kritiskt och oklart hur många som skadats och avlidit i samband med skolskjutningen.
– Vi var förberedda på att helikoptern skulle användas för transport av patient till Uppsala medan vi skulle bli kvar och stödja sjukvården i Örebro.
Men någon transport till Uppsala behövdes aldrig.
– Det var viktigt att det fanns en transportförmåga på plats i händelse av att sjukhuset i Örebro inte skulle ha kapacitet att ta emot alla skadade. Nu blev skadeutfallet sådant att vi inte behövde ta med oss några till Akademiska sjukhuset, säger Per Bondegård, chef för den luftburna intensivvården i Region Uppsala.
När helikoptern från Uppsala anlände till skolan hade redan ett större antal skottskadade tagits om hand och transporterats till sjukhuset i Örebro för vård.
– På plats avvaktade vi händelseutvecklingen medan vår helikopter flög hem för att inte riskera att bli strandsatta i Örebro på grund av dåligt väder. Jag och min sjuksköterskekollega fick sedan information om skadeläget och blev efter ett tag tilldelade olika arbetsuppgifter i vårdarbetet.
Vilket var ert uppdrag på plats?
– Vi bemannade en plats nära skolan där vi tog hand om skadade, säger Stephan Filipowski.
Han kommer ursprungligen från Tyskland men har jobbat många år Sverige. De senaste 16 åren har han jobbat inom den luftburna intensivvården i Uppsala.
Det du fick uppleva i Örebro – har du upplevt något liknande tidigare?
– Jag har en bakgrund som narkosläkare och har jobbat som akutläkare på skadeplatser och i ambulansen i Tyskland. Jag har kanske varit med varit med om en del, men jag kan inte minnas att jag har sett något som liknar detta med så många skadade och döda.
Per Bondegård menar att skottlossningen i Örebro och antalet döda och sårade är unikt i Sverige.
– Vi har gjort 30 000 uppdrag – men det är inget som varit likt detta, säger han.
Så här ser den luftburna intensivvårdshelikoptern ut.
Den luftburna intensivvården hade ytterligare ett team som var stand by och som skulle ha kunnat ha transporterats till Örebro med kort varsel.
I oktober förra året genomfördes en sjukvårdsövning på F16 i Uppsala med ett liknande scenario som det i Örebro.
– Att öva är bra och det ger en viss trygghet. Men det är en annan sak när det inträffar i verkligheten. Den stora skillnaden mellan övning och verklighet är tempot och stressen vilket kan påverka beslutsfattandet, säger Per Bondegård.
Sent på tisdagskvällen fick Stephan Filipowski och hans kollega lämna Örebro i en taxi. I Uppsala väntade sedan en debriefing av händelserna.
– Det finns många tankar efter att man upplevt någonting sådant här. Därför är det viktigt att man bearbetar det man varit med om. Vi har pratat om detta på flygbasen på F16, säger han.
Risbergska skolan.