Lovisa Ekström, 20, är livrädd för att röra sig ensam när det är mörkt i Uppsala.
– En gång när en man gick bakom mig, vände jag och gick åt andra hållet. Då ropade han hora efter mig.
Vi frågar 20-åriga Lovisa Ekström om hon är rädd för att gå i mörker. Svaret kommer snabbare än frågan hinner ställas.
– Ja.
Vad är du rädd för?
– Män. Är inte alla kvinnor det?
Enligt siffror från polisen som UNT har begärt ut, har det inte anmälts en enda våldtäkt utomhus i Uppsala under 2023 och 2024. Trots det är rädslan för just detta stor bland det 20-tal kvinnor som UNT pratar med om otrygghet och mörker. Nästan alla rör sig annorlunda för att de är rädda att saker ska hända.
Lovisa Ekström är alltså en av dem.
– Jag går aldrig själv i mörker. Frodeparken och Centralpassagen undviker jag helt när det är mörkt. Och går jag själv pratar jag alltid med någon i telefon. Jag har fått för mig att det är mindre risk att bli angripen då.
Genom Centralpassagen föredrar vissa kvinnor att ta cykeln om de måste passera när det har blivit mörkt.
Hon berättar vidare att hon alltid har platskartan på i mobilen så att hennes föräldrar och pojkvän ska veta var hon är om något skulle hända.
Vid sidan av Centralpassagen är Dragarbrunnsgatan en plats som återkommer när vi pratar med kvinnor om platser de undviker.
I Frodeparken sker inte många överfallsbrott. Trots det är det många som tycker att platsen känns otrygg.
– På Dragarbrunn och bakom Stora Torget mot stationen går jag inte när det är mörkt. En gång när jag och en kompis gick där kom det en bil med två män som började fråga oss vart vi var på väg, säger Maia Holland.
Vad behövs för att dessa platser ska kännas tryggare?
– Gör om Dragarbrunnsgatan till en gågata så blir det en annan stämning där.
Vid sidan av att undvika platser är cykeln ett sätt att bli mindre sårbar i mörkret för flera kvinnor.
Yasmine Fröbom har bott i Paris och sett ganska mycket stök. Hon tycker därför att Uppsala är en relativt trygg stad.
– Jag bodde i Paris och där finns det mycket skumt folk, så jag känner mig relativt trygg i Uppsala. Men när det är mörkt cyklar jag ofta för att känna mig tryggare, säger Yasmine Fröbom, 34 år.
Ett par av de kvinnor UNT pratat med, som kommer från just större städer som Stockholm, tycker att Uppsala är en trygg och "gullig" plats i jämförelse med vad de kommer ifrån.
Yasmine Fröbom är inte rädd men medveten om hur hon går när hon passerar gäng med män.
– Då sträcker jag på mig. Män som ger sig på kvinnor är mer benägna att ge sig på kvinnor som är rädda än kvinnor som sträcker på sig, tänker jag. Och i Källparken skulle jag verkligen vara på min vakt för den är creepy.
Området runt Centralstationen har många patrullerande ordningsvakter. Trots det är det många som inte känner sig trygga där.
Just Källparken efter mörkrets inbrott undviker också många av de kvinnor som UNT pratat med.
Trots att kvinnor uttrycker rädsla för otrygghetsbrott (såsom våldtäkt, misshandel och sexuellt ofredande) är det egentligen männen som borde vara rädda för att vara ute och röra sig på kvällarna. Enligt siffror över otrygghetsbrott under 2023 och 2024 som UNT har begärt ut från polisen, var det mer än fyra gånger så många män som kvinnor som var utsatta (110 kvinnor och 483 män). Majoriteten av allt våld mot kvinnor sker i hemmet av någon kvinnan känner.
Känslan av otrygghet och hur farlig en plats är hänger alltså inte ihop. Men för den som har utsatts för brott eller försök till brott behöver inte statistik ha en lugnande effekt. En av dem är Gona Jamshidi, 36 år, som undviker Vaksala torg.
– När man går kommer från stationen och genar vid Vaksalaskolan är det inga människor där. Ingen skulle höra mig skrika om det hände något. Och ingen skulle se.
Av de kvinnor UNT pratat med är det flera som undviker Dragarbrunnsgatan när det är mörkt.
Gona Jamshidi arbetade tidigare natt på Arlanda och tog bussen vid Centralstationen. Då, för ett par år sedan, blev hon förföljd av en man en natt.
– Jag hörde fotsteg bakom mig och ökade takten, då ökade han med och så skrek han: Stanna! Jag sänkte ljudet i lurarna och sprang. Jag har alltid med mig pepparspray, blir jag orolig har jag telefonen beredd med 112 och jag bär nyckeln mellan fingrarna så att jag kan försvara mig.
Även Kina Norlund, 59 år, har begränsat sitt rörelsemönster den mörka delen på dygnet. För fyra år sedan blev hon attackerad av ett gäng killar i Centralpassagen en kväll.
Frisören Kina Norlund tycker att det pratas alldeles för lite om trygghetsfrågor och hör många kvinnliga kunder som är rädda när de går ute på kvällen.
– De kom fram och sa en massa hotfulla saker och började ta på mig överallt. Jag lyckades till slut ta mig loss, men rädslan sitter kvar, så där går jag inte när det är mörkt.
Kina Norlunds höft är trasig efter ett annat brott hon varit utsatt för, vilket gör att hon inte kan springa. Därför har hon utvecklat andra strategier för att känna sig trygg när hon är ute och går på kvällen.
– Jag har aldrig hörlurar, jag går längst ut på trottoaren så att jag inte ska kunna bli uppträngd mot en husvägg. Och jag tittar de jag möter i ögonen. Om de gör något mot mig då ska de veta att jag sett hur de ser ut och kan vittna.