Alkoholhandläggaren Henrik Larsson vill inte vara med på bild i lokaltidningen. Han har besökt Uppsalas krogar, barer och restauranger i snart 15 år för att se om de följer alkohollagen. Att bli ett välbekant ansikte för krogarnas stammisar skulle kunna bli ett problem.
– Men namn är det inga bekymmer med. Det är ett av Sveriges vanligaste så det går bra, skrattar han.
För kommunens krögare är Henrik Larsson och hans fyra kollegor som jobbar med alkoholtillsyn i kommunen däremot kändisar. Några hemliga agenter är de inte, även om det är av stor vikt att varje besök sker utan förvarning.
– Vi kommer alltid oanmält, men presenterar oss för ansvarig på plats. Vi är nog igenkända av de flesta krögare och ordningsvakter i stan, säger han.
Upprepade eller allvarliga brister i att följa alkohollagen leder till sanktioner i form av bland annat varningar. I slutändan kan det resultera i ett indragande av alkoholtillstånd. Men den åtgärden används sällan på en gång.
– Har vi inte haft bekymmer med ett ställe tidigare så börjar vi med en lägre form av sanktioner. Vi ska inte ta i mer än vi behöver. Vanligtvis börjar man med en erinran, som är den lindrigaste formen av varning, förklarar han.
Än så länge har Uppsalas serveringsställen skött sig bra under året. Med 191 tillsynsbesök är det bara nio sanktioner som har delats ut. Även antalet anmärkningar är låga, och rör i många fall saker som påträngande marknadsföring av alkohol eller att restaurangen för dagen inte anmält en serveringsansvarig.
– Vi gör också en del kontroller från kontoret. Om vi ser att någon till exempel inte har betalat skatt i tid kan de bli föremål för ett tillsynsärende. Sådant går inte att upptäcka när vi är ute, säger Henrik Larsson.
En del saker går däremot bara att undersöka genom besök på plats. Som att det råder god ordning på serveringsstället, och att lokalen är fri från märkbart berusade personer. Att bedöma det senare är inte alltid lätt, medger Henrik Larsson.
– Visst är det svårt. Det finns vissa kännetecken vi tittar på, men det finns ingen gyllene regel att gå efter. Däremot tror jag alla som jobbar på restaurang har en klar uppfattning om när man inte ska servera någon.
Intill Fyrisån har restaurangchefen Pamilla Armstrong precis välkomnat fredagens första gäster till Ristorante Villa Romana. Hon tycker de har bra koll på berusningsnivåer. De försöker även hålla sig till en serveringsgräns på fyra enheter alkohol per gäst.
– Sedan tål alla olika mycket alkohol och vi kan aldrig veta hur mycket någon har druckit innan de kommer till oss, säger hon.
Klientelet på Villa Romana är enligt henne generellt lite äldre, och de flesta är där i syfte att äta middag.
– Jag tror det är stor skillnad på en restaurang som oss och en pub eller bar, där det är fler folk i rörelse, säger Pamilla Armstrong.
Lite längre upp i stan, bakom bardisken på Baras Sällskap, står bartendern Justus Areskog. De har nu funnits i Uppsala i lite över ett år, och har blivit ett populärt ställe för stadens yngre krogbesökare. Justus Areskog tycker att de har bra koll på när gäster kan anses överförfriskade. Men han tror det kan skilja mycket från ställe till ställe.
– Det saknas ju en tydlig gräns. Ibland kan till och med vi kollegor emellan göra helt olika bedömningar. Vi försöker däremot alltid backa varandra om någon tagit beslut att avvisa någon. Det är bättre att vi är för noggranna, säger han.
Baras Sällskap är ett av nio ställen i år som har fått ett sanktionsbeslut efter besök av kommunens alkoholhandläggare. Under besöket noterades flera märkbart berusade personer, som bland annat haft "kraftigt hängande ögonlock", en "vinglig gång" och svåra balansproblem. Besöket resulterade i en erinran från kommunen, alltså en mildare form av varning.
– Då samlades vi i personalen och sa att vi måste skärpa till oss, särskilt som ny i stan. Nu har de gjort färre besök på sistone och vi upplever att vi har en bra dialog, säger Justus Areskog.
Även alkoholhandläggaren Henrik Larsson upplever att relationen till stans uteställen är god.
– Vi upplever att det är ett bra klimat i Uppsala. Det finns en förståelse för varandras roller och är inte så mycket "vi mot dem"-mentalitet. Vi vill ju egentligen samma sak i slutändan, och det är att ha en trygg krogmiljö.