Videon är inte längre tillgänglig
Många av Uppsalas byggnader är yngre än vad man kan tro. Och det finns fler arkitekter som skapat våra Uppsalahus än Gunnar Leche, mannen som var stadsarkitekt under åren 1920–1954 och som har satt sin prägel på flera stadsdelar. Denna vandring ska handla om byggnader i Uppsala och deras upphovsmän.
– Slottet till exempel, många tror att det som finns i dag är byggt av Gustav Vasa. Men byggnaden vi ser är från 1702, byggt som ett renässanspalats. Och dagens slott har mer en franskklassicistisk stil med släta ytor, berättar Andreas Åkerlind, som till vardags har sin arbetsplats på Konstmuseet, inrymt i just Uppsala slott.
Här var egentligen en försvarsgarnison under Gustav Vasas 1500-tal. Skulle kungafamiljen övernatta i Uppsala gjorde de det i Kungsgården som låg där Universitetshuset ligger i dag.
Uppsalaleran var byggmaterialbas för stadens hus och har så varit sedan tidig medeltid. Först på 1800-talet växte en mängd tegelindustrier upp i Uppsala och småorter runt om.
Andreas Åkerlind berättar om Kung Jans port, att den i själva verket var stadens infart och den väg som blivande kungar tog till sin kröning i Uppsala. Numera har Dag Hammarskjölds väg tagit över rollen som stadsinfart söderifrån.
När vi går nedför backen mot Svettis får vi i förbifarten höra om konstnären Arne Jones verk Sten på sten, i folkmun kallad Laxtrappan. Den är skapad på 1950-talet för att stämma med Akademiska sjukhusets arkitektur under den tiden. En kvinna i gruppen antecknar lika ivrigt som jag.
– Jag arbetar som chaufför för Taxikurir och vi erbjuder guidade turer med taxi. Det är bra att lära av andra guider, säger Monika Johansson när vi går vidare.
Ture Stenberg har gjort Svettishuset, samma arkitekt som också gjort Fysikum och Kemikum vid engelska parken. Det invigdes 1910, men är byggd på mark som tidigare var slottsträdgård.
– Det är så roligt att höra andra guider berätta. Alla vet olika saker, säger Lena Mannonen Rudka, som brukar guida själv, mest finska grupper, i Uppsala och oftast i Domkyrkan.
Ylva Denborg håller med, van stadsvandrare som hon är.
– Jag tycker det är kul med stadsvandringar, fast jag bor i stan. Man får alltid lära sig något nytt, säger hon.
Och vi vandrar vidare, från Västgöta nationshus med källare från 1300-talet, huvudbyggnad från 1600-talet och ombyggnader från 1800-talet och Gästrike-Hälsinge nationshus, som är från 1880. Vi sveper med ögonen över Stora Torget, ett av två bevarade barocktorg i Sverige (det andra är i Piteå) och rundar av vid Universitetshuset som liksom universitetsbiblioteket Carolina Rediviva är yngre än vad många tror. De är bara från slutet, respektive mitten av 1800-talet. Så många århundraden, så mycket sten och så många historier som finns att berätta. Denna stadsvandring var den första av flera med olika teman i Uppsala i sommar.