Här i grottor vid Döda havet hittdes rullarna under 40-talet. Sedan dess har forskningen försökt lägga ett pussel av de 25 000 fragmenten.
I grottor vid Döda havets västra strand på Västbanken upptäcktes år 1947 de första fynden av de så kallade Dödahavsrullarna. En sensationell upptäckt av 2000 år gamla texter med judiska berättelser, bland annat texter från nästan samtliga böcker i Gamla testamentet, skrivna på djurhudar.
Nu har forskare från Uppsala universitet bidragit med en insats som kan bli avgörande för att kunna förstå allt material som Dödahavsrullarna utgör, totalt 25 000 fragment.
För att det fullständiga innehållet av alla dessa bitar ska klarna måste ett avancerat pussel läggas. Pergamentfragmenten har nötts och ruttnat och texterna är svårtolkade och många gånger inte fullständiga. Det är helt enkelt allt annat än självklart hur pusslet ska läggas.
Det är här Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Institutionen för organismbiologi, och kollegorna från Uppsala universitet och Tel Aviv University kommer in i bilden. De har lyckats utvinna DNA ur de 2 000 år gamla fragmenten. På så sätt kan de visa om de kommer från samma djurindivid eller bara från samma djurart – oftast får, om djuren har släktskap, eller om bitarna kommer från olika djurarter.
– Vi trodde inte själva att vi skulle kunna få fram DNA ur fragmenten, en del inte större än en millimeter. Det tog sex år, men nu har vi lyckats, säger Mattias Jakobsson.
Så här kan ett fragment från Dödahavsrullarna se ut. Ibland är de ännu mycket mindre, bara någon millimeter stora.
På det här sättet får forskarna tydliga signaler om hur fragmenten hänger ihop, eller om de inte gör det.
– Kommer två fragment från samma djurindivid så kan man utgå från att de ska ligga nära varandra, kommer de från olika ska de ligga längre ifrån, förklarar Mattias Jakobsson.
De allra flesta fragment är fårhud. Men forskarlaget har även hittat fragment av kohud. Och det berättar i sig något mycket mer.
– Här hade man inte kor vid den här tiden. Pergamenten måste alltså komma någon annanstans i från. Forskningen har trott att människorna som bevarat rullarna har varit isolerade och levt sektliknande, men det här visar att de ingick i ett större sammanhang och att texterna och pergamenten varit i cirkulation.
I den nu gjorda pilotstudien har 40 fragment analyserats i Uppsala universitets särskilt laboratorium för forntida DNA. Tanken är att Uppsalaforskarna ska gå vidare med nya undersökningar.
På bilden bygger Uppsalaforskarna ett DNA-bibliotek. "Det innebär att vi från ett extrakt från Dödahavsrullarna skapar ett bibliotek av alla DNA-fragment som finns i extraktet, som vi kan kopiera så många gånger som behövs för att exempelvis kunna läsa DNA-koden", säger Mattias Jakobsson.
Hur känns det att få arbeta med ett sådant här material?
– Jag blir ödmjuk. Och det här har varit väldigt spännande, säger Mattias Jakobsson.
Mattias Jakobsson är professor i genetik vid Uppsala universitet.