David Andrews tycker att det varit otroligt spännande att delta i ett projekt där så många andra forskare och ingenjörer är involverade.
– Om det är någonstans i vårt solsystem där det finns goda chanser till liv är det på Jupiters månar. Där finns många av de ingredienser som liv behöver såsom flytande vatten och kemikalier som uppstår från vatten och stenar.
Det säger David Andrews, docent i rymdplasmafysik vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Klockan 14.15 på torsdagen kommer han och hans kolleger på Institutet för rymdfysik att sitta klistrade framför den direktsända uppskjutningen av rymdsonden Juice (Jupiter icy moons explorer). Två av de tio instrumenten som sitter på rymdsonden har de nämligen varit med att ta fram.
Ingen annan rymdfarkost har gått in i omloppsbanor kring Jupiters månar. Att lilla Sverige bidrar så stort i vad som beskrivs som Europas största vetenskapliga rymdmission någonsin är aningen uppseendeväckande, konstaterar David Andrews.
– Våra instrument ska mäta bland annat elektriska fält runt Jupiters månar och de radiovågor som skapas av Jupiters starka norrsken samt förekomsten av de laddade partiklar som vi kallar för plasma. Vi vet att det finns flytande oceaner under ytan på månarna Europa och Ganymedes, men vi vet inte sådant som hur djupa de är och hur salta. Det ska våra instrument hitta svar på.
David Andrews, Walter Puccio och Jesper Fredriksson på Institutet för rymdfysik i Uppsala har varit med och utvecklat de instrument som ska skicka hem data från Jupiter.
Att utforska möjligheterna för liv på Jupiters månar är bara en del av rymdmissionen. Ett annat syfte är att förstå vilken roll gasjättar som Jupiter spelar i solsystemet.
– Jupiter har haft en enormt stor påverkan på vårt solsystem och för livsbetingelserna på Jorden. Och många av de planeter utanför vårt solsystem som man nu hittar liknar Jupiter, så genom att undersöka Jupiter lär vi oss mer om andra planeter i galaxen.
Vad är mest spännande på den här resan tycker du?
– De magnetiska fälten. Det finns ett tjockt lager av flytande vätgas inuti Jupiter, under enormt tryck, som bygger väldigt starka magnetiska fält som sprids ut i rymden. Om man kunde se de här magnetiska fälten skulle de vara ett av de största objekten på himlen. Men också att ha fått jobba på ett sådant här projekt, med så många involverade forskare ... det är fantastiskt roligt, säger David Andrews.
På Ångströmlaboratoriet har man byggt en modell över rymdsonden Juice. Den riktiga sonden är 10 gånger större: solpanelerna är totalt 85 kvadratmeter, de största någonsin på en interplanetarisk rymdfarkost.
Det kommer dock att dröja länge innan David Andrews och hans kolleger får ta del av data från instrumenten. Avståndet mellan Jorden och Jupiter är omkring 778 miljoner kilometer. Först 2031 – om åtta år – är rymdsonden framme, efter att först ha tagit en sväng förbi Venus och sedan återigen runt Jorden.
– Dels behöver raketen använda farten från andra planeter. Dels så kan raketen inte komma in från vilken vinkel som helst, förklarar han.
"De instrument vi utvecklat ska klara enorma vibrationer, kraftig hetta och kyla samt hög strålning", säger forskningsingenjör Jesper Fredriksson.
Rymdresan har planerats länge. Redan 2013 fick forskarna vid Institutet för rymdforskning veta att deras instrument skulle få följa med.
Vad har tagit sån tid?
– Det är ett väldigt stort projekt med hundratals vetenskapsmän och tusentals ingenjörer involverade. Och de instrument som byggs är unika, skapade för Jupiters förhållanden där det är uppemot 200 minusgrader. Att dessutom bygga något som ska fungera utan att någon styr det med händerna ... man måste bygga massor med testmodeller.
Forskare vid Institutet för rymdfysik i Uppsala och Kiruna har tagit fram instrumenten som ska lära oss mer om Jupiters månars historia, sammansättning och geologiska krafter – samt om det kan finnas liv i månarnas oceaner.
Rymdsonden skjuts upp från rymdbasen Kourou i Franska Guyana. Om vädret ställer till det måste uppskjutningen flyttas fram. Man har hela april på sig – men det finns bara ett kort uppskjutningsfönster varje dag eftersom planeterna behöver ha helt rätt positioner.