Vid Valsgärde bryter Fyrisån genom åsen, och ett vadställe har bildats.
Vikingaarvet
Om du vill göra en resa till tiden närmast före det vi kallar vikingatid så ska du ta av från väg 290, ned mot Fyrisån någon kilometer norr om Gamla Uppsala. Kör den lilla vägen mot gården Valsgärde och promenera sista biten fram till kullen.
Här, där Fyrisån bryter genom Uppsalaåsen, står du på en plats där människor började att begravas åtminstone ett par hundra år före vår tideräknings början.
I sänkorna i marken kan du ana de många båtgravarna på platsen. Från 500-talet fram till 1000-talet begravdes människor i båtar som drogs upp från Fyrisån. De många offrade djuren och lyxartiklarna som påträffats i gravarna berättar att det här var en tid då en välbärgad aristokrati levde här.
Platsen är unik, den bäst bevarade i sitt slag, menar forskarna.
– Valsgärde är ett fönster till vikingatiden, säger Neil Price, professor i arkeologi vid Uppsala universitet.
Gravarna från 500-talet är inte brända, vilket man gjorde i äldre tider. Inte heller är de plundrade. Det gör Valsgärde till en skatt för arkeologer och historiker.
– Valsgärde är en dold pärla och en så vacker plats med ån på ena sidan och fälten på de övriga. Magasinet National Geographic var här en gång och fotografen blev helt förtrollad, fortsätter Neil Price, som fått stor internationell uppmärksamhet för sina populärvetenskapliga böcker om vikingatiden, den senaste från i fjol.
På toppen av kullen vid Valsgärde växer symboliskt nog en ask. De asatroendes urträd Yggdrasil var ju just en ask.
I det tioåriga forskningsprojektet "The Viking Phenomenon", lett av Neil Price, går han och hans kollegor till botten med båtgravsfynden i Valsgärde. Utgrävningar gjordes i mitten av 1900-talet, men stora delar av fynden lämnades opublicerade och oanalyserade. Det arbetet sker nu och utgör hjärtat i forskningsprojektet som nått halvtid.
Målet är att bättre förstå varför det vi kallar vikingatid kunde inträffa, hur Skandinaver genom resor, röveri och handel satte avtryck på platser från Mellanöstern till Nordamerika. Även tidpunkten är en fråga.
– Det här är komplexa frågor. Alla vet att vikingarna åkte ut i världen. Men varför just då, och på det här sättet? De internationella kontakterna hade redan funnits i hundratals år, säger Neil Price.
I båtgravarna är det tydligt att den stora världen hittat till avsides Valsgärde. Det syns i fynd av material som elfenben, troligen från elefanter från Afrika, ametistpärlor, troligen från Egypten, och mängder av halvädelstenen granat som kopplats till Indien.
– Det visar ju att de som bott här haft kontakter väldigt, väldigt långt bort, hundratals år före vikingatiden, säger John Ljungkvist, arkeolog och forskare och ansvarig för kartläggningen av Valsgärde.
Fynden från Valsgärde visas på Gustavianum, som dock nu är stängt till 2023 på grund av renovering.
Traditionellt sett har nordmännens attack mot klostret i Lindisfarne i norra England år 793 setts som startpunkt för vikingatiden. Den som sett succéserien "Vikings" kanske minns att första avsnittet börjar just 793.
Uppsalaforskarna vill nu sudda ut den gränsen. En annan del av forskningsprojektet är ett samarbete med estniska arkeologer kring deras utgrävning av två båtgravar på Ösel i Estland. Mer än 40 personer har begravts här.
– Våra undersökningar, både av föremål och av isotoper, visar att de här personerna männen kom från Mälardalsområdet, att de förmodligen var en del av folket runt Valsgärde eller stod i kontakt med dem. Gravarna är så lika, säger John Ljungkvist.
Många av männen i gravarna på Ösel har stupat i strid, uppskattningsvis omkring 50 år före Lindisfarne.
– Här har det alltså handlat om plundringståg till utlandet flera årtionden före det vi kallar vikingatiden. Och det var säkert inte den första resan. Så vikingatidens start måste alltså flyttas bakåt. Vi säger att starten sker omkring 750, plusminus 20 år. Men viktigt att förstå är att människorna som levde då inte upplevde någon skarp gräns i tiden. Vikingatiden är en efterhandskonstruktion, säger Neil Price.
Vikingatidens inträde är alltså inte plötslig, utan en flytande övergång och fortsättningen på något redan etablerat. Det handlar mer om att utvidga sin marknad, stärka sin position i världshandeln och få del av den tillväxt i handeln som fanns i Europa och omkring. Det här handlar om råvaror, tyger, pälsar och – inte minst – slavar.
– Det fanns redan ett skandinaviskt nätverk av handel. Det som förändras med vikingatiden är att Skandinaverna blir mer proaktiva och går ut i världen på ett annat sätt, säger John Ljungkvist.
John Ljungkvist är docent i arkeologi vid Uppsala universitet.
Men att ta sig ut i omvärlden är ingen liten sak som en skandinavisk äventyrare bara kunde göra av ren och skär lystnad. Det kräver stora resurser, avancerad planering och flexibilitet. Vad som möjliggjorde det, och även vad som i andra änden gjorde att inflytandet falnade och vikingatiden ebbade ut, är ytterligare en del av forskningsprojektet. Det leds av Charlotte Hedenstierna-Jonson vid Historiska museet.
– Att det till sist tynade bort kan till viss del bero på nationernas framväxt. Med nationerna och kyrkan blir saker mer statiska och mer tungrodda, mer som att styra en oljetanker än ett vikingaskepp, säger Neil Price.
Neil Price är rådsprofessor i arkeologi vid Uppsala universitet.
Det internationella intresset för vikingatiden och Neil Price och John Ljungkvists forskning är mycket stort. Just nu är fynden från Valsgärde på succéartad turné i USA.
– Och tv-bolag från hela världen hör av sig hela tiden. Vi försöker att ställa upp, det publika är viktigt, säger Neil Price.
Och i centrum för allt detta står alltså en kulle vid Fyrisån.
Det är ju ändå fönstret till vikingatiden.
Fotnot: Texten har tillfogats en rättelse kring fynden i båtgravarna.