Uppsalaforskare utvecklar ny metod för vågkraft

— Tekniken har varit för komplicerad och den producerade elen för dyr, säger Jan Sundberg, en av Uppsalaforskarna i projekt Islandsberg.
— Det är som om vi skulle ha två vägguttag bredvid varandra. Vem använder el för 3 kronor per kilowatt när den bara kostar 30 öre i uttaget bredvid?
Ett grundfel i nästan alla tidigare modeller är enligt Uppsalaforskarna att man har använt standardgeneratorer. För att kunna växla ned en standardgenerator från normala 1 500 varv per minut till vågornas 10-15 rullningar per minut krävs växellådor och komplicerad/känslig kringutrustning. Det innebär att anläggningen blir för dyr.
Att placera vågkraftverk på eller nära vattenytan fungerar inte heller.
—En rejäl höststorm och det blir bara kaffeved kvar, menar Jan Sundberg.

Lodrätgående generator
Uppsalaforskarna har tagit ett helt annat grepp. De har satsat på en linjärgenerator, som alltså inte snurrar utan rör sig lodrätt. Därmed slipper de problemet med dyra växlar. Utrustningen är enkel och billig och kan placeras nere på havsbottnen, väl skyddad för både vanliga höststormar och orkaner typ Gudrun.
— Om något skulle gå sönder, så är det i regel stållinan upp till flytbojen som går av så att bojen sliter sig. Och det är inte så dyrt att reparera, säger Jan Sundberg.

Startade för tre år sedan
Projekt Islandsberg startade för tre år sedan. I december 2003 var en experimentgenerator färdigbyggd på laboratoriet i Uppsala. I vår har de första bojarna och det första fundamentet placerats ut på västkusten. Försöksområdet ligger ett par kilometer väster om halvön Islandsberg i Lysekils kommun.
— Vi har fått tillstånd av länsstyrelsen att sätta ut tio vågkraftsaggregat och ytterligare 30 "blindbojar". Aggregaten sätter vi ut ett i taget för att kunna bättra på det som eventuellt krånglar. Det första ska vara på plats till hösten, berättar Jan Sundberg.
2008 är det meningen att hela anläggningen ska vara i drift. Enligt länsstyrelsens tillstånd får försöken pågå till 2014.
En vågmätningsboj har legat ute sedan april 2004, och resultaten har varit lovande.
— Vi hade inte räknat med sidokrafterna också. Bojen flyttar sig inte bara upp och ned utan också i sidled, så resultaten blev till och med bättre än beräknat.

Val och frågor återstår
Men många frågor återstår att besvara. Hur stora ska flytbojarna vara? Vilket material ska de byggas av? Vilken effekt kommer alger, musslor och havsväxter att få?
— Det blir en avvägning om vi ska ha mindre bojar som reagerar på småvågor eller större bojar som levererar mer energi när det blåser hårt men ligger stilla när det är lugnare. Vill vi ta upp lite energi hela tiden men kanske missa de värsta stormarna? Det gäller ju att leverera så mycket energi som möjligt per år.
Den första bojen byggdes av stål och plåt. I laboratoriet finns nästa boj - av plast och glasfiber. Materialet kan vara i tunnaste laget.
- Vi skulle kanske kunna bygga bojar av trä också, säger Jan Sundberg.
- Då blir materialet billigt och miljövänligt, men i gengäld krävs ytbehandling som kanske inte blir den mest miljövänliga.

Försök på 25 meters djup
Påväxningen är än så länge en okänd pusselbit. Att generatorhölje, betongfundament, stållina och flytboj ganska snart får ett "skägg" av blåmusslor, alger och havstulpaner är säkert. Vad det får för effekt på energiproduktionen ska forskarna undersöka. Att rensa bort påväxten manuellt kostar ju pengar och fördyrar därmed elen.
- Vi kanske får acceptera att bojen blir ett par hundra kilo tyngre och överdimensionera den i stället, funderar Jan Sundberg.
Försöksaggregaten kommer att ligga på 25 meters djup för att det ska vara möjligt att dyka ned och rätta till brister. En kommersiell vågkraftspark skulle rimligen placeras på 50-100 meter djup lite längre ur i havsbandet. Där blåser det mer och så minskar risken för konflikter med fritidsbåtar, som mest håller sig inomskärs. Egentligen har Östersjön samma potential att leverera vågkraft som havet utanför västkusten. I praktiken sätter isläget en nordgräns.
— Det är synd, för vi har mycket lovande mätresultat från en station utanför Åland, säger Jan Sundberg.
När alla tio vågkraftsaggregaten utanför Islandsberg är i drift räknar Uppsalaforskarna med att anläggningen ska producera cirka 300 000 kWh/år. Priset då?
— Vi räknar med att komma under 50 öre per kilowattimme, kanske nedåt 30 öre.

FAKTA/ Förnyelsebara energikällor

Uppsalaforskarna anser att vågkraften kan bli mycket konkurrenskraftig jämfört med andra typer av förnyelsebar energi.

I Sverige lyser inte solen mer än cirka 1000 av årets 8760 timmar. Resten av tiden är det natt, gryning, skymning eller mulet väder. Det innebär att solenergin bara kan utnyttjas 10-12 procent av årets timmar.

För att ett vindkraftverk ska ge full effekt bör det blåsa minst 13-15 m/s. Småsnurror kan nöja sig med 10 m/s. Det innebär att vindkraften i genomsnitt kan utnyttjas 25 procent av årets timmar på land och upp till 30 procent till havs.

Vågor fortsätter att rulla också när det har slutat blåsa. Det leder till högre utnyttjandegrad än vindkraft. De mycket måttliga våghöjderna i svenska farvatten ger det en utnyttjandegrad på mellan 35 och 50 procent. I stora oceaner kan den öka till över 70 procent. Energitätheten i vatten är dessutom mycket högre än i vind och sol.

Vattenkraft, som baseras på lagrad, potentiell energi, är en av de bästa förnybara källorna då vattenkraftverk i princip kan utnyttjas närmare 100 procent av årets timmar, förutsatt att det regnar tillräckligt.

Källa: Vågkraftverk Islandsberg

Läs mer i UNT.

Uppsalaforskare utvecklar ny metod för vågkraft

Intresset för vågkraft är inte nytt. I decennier har forskare och företag i olika länder försökt utveckla någon teknik att utnyttja en del av den solenergi som finns lagrad i havet. Några försöksanläggningar har byggts, men hittills har ingen lösning varit ekonomiskt gångbar.