Räknar man med universums expansion har ljuset från stjärnan Earendel faktiskt färdats 28 miljarder ljusår innan det nådde jorden.
I universums barndom, någon gång under den första årmiljarden efter Big bang, föddes annorlunda stjärnor än dagens. Förmodligen hade de betydligt större massa och var mycket mer kortlivade.
I de här stjärnorna kan våra grundämnen, utöver helium och väte som redan fanns, ha bildats. När urtidsstjärnorna sprängdes spreds ämnen så ut i universum.
Det är vad de teorierna säger. Nu finns en möjlighet att testa förutsägelserna.
För nu har forskare för första gången kunnat se en sådan här urtidsstjärna. I en artikel i den ledande vetenskapliga tidskriften Nature publicerar de i dag sin upptäckt.
Bland de 29 forskare som hittat rekordstjärnan finns Erik Zackrisson vid Institutionen för fysik och astronomi på Uppsala universitet, som med en doktorand arbetat med projektet.
– Veckorna efter att vi ombads att räkna på det här av dem som trodde sig ha sett stjärnan i teleskop, var de bästa veckorna jag upplevt på många år. Det var verkligen superspännande, säger han.
Ett av Erik Zackrissons forskningsfält är just det tidiga universum.
Stjärnan har fått smeknamnet Earendel som betyder morgonstjärnan på fornbrittiska och känns igen från Tolkiens Sagan om ringen-berättelse.
Det nya stjärnrekordet är nu 12,9 miljarder ljusårs avstånd. Det är den tid det har tagit för Earendels ljus att nå jorden. Att titta på bilderna av stjärnan är alltså att se tillbaka till en tid 900 miljoner år från Big bang då universum bara funnits sju procent av sin nuvarande ålder.
Finns Earendel kvar i dag?
– Nej, de här stjärnorna var kortlivade och levde bara i några miljoner år, säger Erik Zackrisson.
Men trots det kan vi alltså se ljuset. Erik Zackrisson jämför med en paleontolog som söker lämningar av dinosaurier.
– Vi tittar också bakåt i tiden, men medan de hittar benen så är det som att vi ser själva dinosaurien gå på jorden, när vi ser stjärnan på himlen.
I höst ska rekordstjärnan studeras ytterligare med hjälp av nya James Webb-teleskopet som skickades ut i rymden vid jul. Erik Zackrisson från Uppsala är med i projektet.
Erik Zackrissons bidrag har bland annat gällt beräkningar på stjärnans massa.
– Vi är lite av specialister just på beräkningar av objekt i det tidiga universum, säger han.
Bilderna av Earendel har tagits med Hubbleteleskopet. Men bara teleskopet räcker inte. Ljuset från stjärnan förstärks genom att det ses genom massan av en stor hop av galaxer, ett naturens eget förstoringsglas.
Kommer vi att kunna se stjärnor ännu längre bort?
– Ja, det hoppas vi. Teamet vi ingår i ska nu söka av tio andra sådan här galaxhopar.
Erik Zackrisson är forskare vid Institutionen för astronomi och fysik vid Uppsala universitet.