För att kunna skickas ut i rymden med en raket är teleskopet vikbart. Bilden visar hur det bit för bit vecklas ut. Allt har gått planenligt.
Det har varit spännande och succéartade veckor för alla rymdintresserade. Först gick uppskjutningen av James Webbteleskopet från en bas i Franka Guyana helt planenligt på juldagen. Sedan har ett mycket kritiskt moment genomförts där ett solskydd i flera lager, vart och ett tunnare än ett hårstrå, spänts ut till en yta stor som en tennisplan.
För att få plats i raketen har faktiskt hela teleskopet varit hopvikt i raketens topp och sedan vecklats ut bit för bit
James Webbteleskopet är den försenade arvtagaren till Hubbleteleskopet och ska förse forskare världen över med unika bilder av universum genom att i sin stora spegel fånga in infrarött ljus.
– Allt har gått superbra hittills. Jag kommer att sitta som på nålar när de första bilderna kommer i sommar, säger Erik Zackrisson, forskare vid Institution för astronomi och fysik vid Uppsala universitet, och en av dem som kommer att få analysera data från teleskopet.
Erik Zackrisson, forskare vid Institutionen för astronomi och fysik vid Uppsla univeristet, ingår i flera forskargrupper som i hård konkurrens beviljats mäjligheten att analysera data från James Webb-teleskopet. I hans fokus står universums tidiga år.
Med de nya bilderna kan flera gåtor börja få svar. UNT har berättat om Erik Zackrissons jakt på utomjordiskt liv, men nu är det universums tidiga barndom han är intresserad av.
– I och med att spegeln är den största hittills som skickats ut i rymden kommer vi att kunna se ljussvagare grejer och saker som ligger längst bort i universum. Och eftersom det tar många miljarder år innan ljuset kommer fram till oss så är det alltså gammalt ljus vi kommer se, från universums första tid, förklarar Erik Zackrisson.
Att hitta de här första stjärnorna, längst ut i universum, har Erik Zackrisson beskrivit som något av astronomernas heliga graal.
– Garanterat kommer James Webb-teleskopet upptäcka galaxer tidigare i universum än vi sett någonsin och jag tror att det kommer att ge oss viktiga ledtrådar och svar, säger han.
James Webb-teleskopet blir ett fönster mot universums allra första tid, och de stjärnor och galacer som bildades då.
Det här kan ge ny kunskap om speciella svarta hål, de imploderade stjärnor som inte släpper i från sig något ljus för att dess dragningskraft är så stark. Att ett supermassivt svart hål, med en vikt kanske 1 miljoner till 10 miljarder gånger mer än vår sol, finns i mitten av varje galax har varit känt sedan länge. Det forskarna inte vet är hur de allra äldsta av dem, från universums första tid, bildats.
– En förklaring skulle kunna vara att de kommer från monsterstjärnor från universums första årmiljard, stjärnor som var mer ljusstarka än vi någonsin sett men som hade kort livslängd, bara några hundratusentals år till skillnad från vår sol som har en livslängd på 10 miljarder år.
Men teleskopet kommer även att fånga in annat av stort intresse, mer i vårt kosmiska närområde. Det handlar om så kallade exoplaneter, som man på senare år har hittat utanför vårt solsystem. En del av dem är jordlika.
James Webbs spegel har en diameter på 6,5 meter och är den största spegel som någonsin skjutits upp i rymden. Man räknar med att den totala kostnaden för rymdteleskopet hamnar på runt 10 miljarder dollar.
– Vi kommer bättre kunna svara på om det finns förutsättningar för liv där eller inte, om planeten har en atmosfär. Vi kommer att kunna kategorisera dem mycket bättre utefter det.
En glädjande nyhet från James Webb-teleskopets första tid i rymden är att det inte gått åt så mycket bränsle som befarat. Skälet är att bara små korrigeringar behövts efter uppskjutningen för att kursen mot omloppsbanan ska vara den rätta. Det här kan förlänga teleskopets livslängd kraftigt.
– Man hade pratat om en minsta livstid på fem år, men nu ser den ut att kunna bli tio eller mer, säger Erik Zackrisson.
En bild från när teleskopet skiljdes från raketen som tagit den ut i rymden. Väl ute i sin omloppsbana, utanför månen, kommer det asvtåndet till jorden vara 1 500 000 kilometer.