– Den här behandlingen riktar sig till personer som har en överdriven självkontroll. Hög självkontroll kan göra att man håller tillbaka sina känslor, håller andra människor på avstånd, blir rigid och regelstyrd. Det här kan i förlängningen också leda till depression och anorexi.
Det säger Martina Isaksson, psykolog och forskare vid Uppsala universitet och en av de som står bakom den nya forskningen. I studien undersöktes om så kallad Radikalt öppen dialektisk beteendeterapi (RO-DBT) kan hjälpa personer som lider av anorexi i kombination med överdriven självkontroll. Som vid annan behandling mot anorexi ligger fokus på att patienterna ska få tillbaka en hälsosam kropp och ett hälsosamt ätande.
– Men vi fokuserar också på att öka närheten i relationer och att öva sig på att vara flexibel och mer öppen för nya erfarenheter. En viktig del förutom den individuella terapin är den färdighetsträning som patienterna går tillsammans.
En sådan färdighet kan exempelvis vara att lugna ner kroppen med olika typer av övningar innan ångestladdade situationer som måltider eller sociala sammanhang. Det kan också vara att våga berätta om sig själv i samtal med andra. Martina Isaksson berättar om en övning som kallas "matcha plus ett", som går ut på att man matchar nivån på det som den andra berättar och sedan stegvis ökar hur mycket man berättar om sig själv.
– Om du exempelvis säger "vilket fint väder", kan jag svara "ja verkligen, men usch, jag hade en jättejobbig morgon". Det här kan vara en jätteviktig färdighet för personer som sällan berättar om personliga erfarenheter och visar sig sårbara för andra.
Till en början ingick 13 patienter i studien, men fem av dem valde att hoppa av. Enligt Martina Isaksson speglar det liknande forskningsstudier och hur det ser ut inom vården. Samtidigt som ungefär 30 procent blir helt friska efter behandling mot anorexi, väljer omkring 30-70 procent att avsluta sin behandling i förtid.
Men för de åtta patienter som fullföljde studien visade sig RO-DBT ha positiv effekt. Efter behandlingen var alla fria från undervikt och hade små eller inga ätstörningssymtom.
– Patienterna upplevde behandlingen som omfattande. Många uppskattade att det fanns fokus både på ätstörning och på svårigheter relaterade till det mer generella överdrivna behovet av kontroll.