Upptäckten beskrivs i veckans nummer av den ledande vetenskapstidskriften Science.
– Mycket talar för att den här sortens svamp spelar en jätteviktig roll i markekosystemet över hela jorden, säger forskaren Anna Rosling vid institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU i Uppsala.
Trots att det är först nu som det blivit möjligt att beskriva hur svampen, som kallas Jordklon grupp 1, ser ut och är uppbyggd har dess existens varit känd i mer än tio år. Varhelst i världen forskare tagit och undersökt jordprover har de påträffat dna från denna typ av svampar, men aldrig svampen själv.
– Faktiskt verkar Jordklon grupp 1 att vara en av de allra vanligaste svamparna i jorden. Mellan 30 och 60 procent av alla svampar man hittat i markprover från hela världen har hört till klassen jordklon grupp 1, säger Anna Rosling.
Att Uppsalaforskarna nu lyckas i detalj beskriva hur en art av denna svamptyp ser ut och är uppbyggd, och kartlägga hela dess arvsmassa, är mest en slump.
– Vi visste faktiskt inte vad vi gjorde när vi odlade fram den tillsammans med flera andra svampar från en rot för mer än tio år sedan. Inte förrän 2006 förstod vi att en av svamparna från vår odling måste höra till den gåtfulla Jordklon grupp 1, säger Anna Rosling.
Att andra forskare misslyckats, trots att de på ett mer systematiskt sätt försökt odla fram svampen, tror hon kan bero på att den växer så långsamt.
– Det krävs långvariga odlingsförsök för att hitta den, på 200 dagar växer den bara med ett par centimeter, säger Anna Rosling.
I och med Uppsalaforskarnas upptäckt har det för första gången blivit möjligt att placera in Jordklon grupp 1 i svamparnas jättelika släktträd. Den visade sig utgöra en särskild klass inom en stor grupp svampar som kallas sporsäcksvampar.
– Mycket talar för att Jordklon grupp 1 representerar ett tidigt evolutionärt steg i utvecklingen av denna mycket stora grupp svampar, till vilken bland annat hör den mögelsvamp som tillverkar penicillin, säger Anna Rosling.
Någon producent av antibiotika eller andra viktiga substanser lär Archaeorhizomyces finlayi – som forskarna döpt svampen till efter SLU-professorn Roger Finlay – eller någon annan art inom Jordklon grupp 1 dock aldrig bli. Så vad ska den här forskningen vara bra för egentligen?
– Den frågan har jag hört förr. Ett av flera svar kan vara att de förmodligen spelar en viktig roll för hur kol binds in i marken och därmed hjälper oss att motverka utsläppet av än större mängder växthusgaser i atmosfären. Så visst finns det skäl att forska vidare kring jordklon grupp 1, säger Anna Rosling.