En grupp elever i årskurs 3 på Internationella gymnasiet i Uppsala har just kommit hem från en nitton dagar lång studieresa i Indien. Där besökte man bland annat skolor och barnhem, och samlade in underlag till sina kommande examensarbeten. Och det var när en pappa med sin son kom hem till den värd som elevgruppen bodde hos in by utanför staden Tiruchirappalli, som en idé väcktes hos två av eleverna.
– Två tjejer blev väldigt berörda av att umgås med familjen. De levde i en väldigt osäker tillvaro, pojken i familjen var blind och fick varken hjälp eller skolgång. De hade knappt tak över huvudet och snart skulle regnet komma, berättar svenskläraren Helena Spännar som var med på resan.
19-åriga Soma Feasal Abbas Awla berättar att hon blivit frustrerad när hon träffat familjen. Det var hon och 18-åriga Nina Radtchenko som bestämde sig för att försöka hjälpa till.
– Vi fick sådana skuldkänslor när vi träffade dem, vi ville hjälpa dem men visste inte hur. De bodde utan tak på tre kvadratmeter och hade ingenting. Mamman dog för några månader sedan och pappan jobbar på en bananplantage där han tjänar 1 dollar per dag, berättar Soma Feasal Abbas Awla.
Soma och Nina började fundera över vad de kunde göra, och bestämde sig för att med hjälp av klassen och familjerna där hemma försöka samla in pengar för att bygga ett hus åt familjen. På en dag hade de fått ihop över 4 000 kronor - tillräckligt för att börja bygga.
– Det tog ett par timmar att få ihop tillräckligt. Värden vi bodde hos är en stark kraft i byn och jobbar för mänskliga rättigheter, så samma kväll som insamlingen startat ringde han och beställde murbruk och tegelstenar, och dagen efter kunde man börja bygga huset, berättar Helena Spännar.
Tjejerna la de första tegelstenarna i bygget själva, och i slutet av resan kunde en liten öppningsceremoni av det färdigbyggda huset hållas - en mycket tårfylld sådan, enligt SomaFeasal Abbas Awla.
– Pappan var väldigt känslosam, och sonen som annars hade svårt att uttrycka sig hade ett leende på läpparna hela tiden. Den här resan är inget jag kommer glömma. Jag blev vän med värdfamiljen som vi bodde hos på Facebook så de kan uppdatera oss om hur allt går och kan hålla kontakten. Vi ska fortsätta insamlingen här hemma så barnen kan gå i skolan och få kläder.
Även Nina Radtchenko berättar att hon fått en tankeställare av upplevelsen.
– Innan jag besökte Indien var jag ju medveten om att sådan fattigdom finns, men att se det på riktigt med egna ögon var en helt annan sak.