Sedan i höstas studerar Yvonne för fullt på distans. Just nu ser fram emot att kunna arbeta med något inom HR när de flyttar tillbaka till Sverige. Utöver studierna har hon börjat träna boxning tillsammans med mannen Arne.
År 2020 flyttade Yvonne Palm Lebel, 52, till Kiev tillsammans med maken Arne, som arbetar i ett Sida-finansierat samarbetsprojekt mellan Ukraina och Sverige. Den 13 februari fick de åka hem på uppmaning från UD och Arnes arbetsgivare.
Hur var stämningen i Kiev innan ni åkte?
– Folk i Kiev är oroliga såklart, men inte på samma sätt som här i Sverige. Men folk gick i butiker och vi upplevde inte att det var någon större förändring. De har ju levt med det här kriget i åtta år.
Yvonne berättar att hon och Arne köpte lite extra mat och vatten för att vara på den säkra sidan medan de fortfarande befann sig i landet. Men i affärerna fanns det inte några stora tecken på att ukrainarna bunkrade.
Paret flyttade först till Ukraina 2020, men redan efter tio dagar fick de återvända till Sverige på grund av coronapandemin.
– När vi var hemma under pandemin så började vi läsa ukrainska. Vi visste inte när vi skulle få åka tillbaka till Kiev, men jag hade ju tagit tjänstledigt från mitt jobb som musiklärare, och vi ville utnyttja tiden, säger Yvonne Palm Lebel.
I september 2020 fick de åka tillbaka igen och har bott i Ukraina sedan dess. Men efter att USA uppmanade sina medborgare att komma hem, blev det en kedjereaktion där andra länder följde efter.
Dagen de fick åka hem hade Danmark precis kallat hem sina medborgare, men trots det behöll paret lugnet. Lördagen den 12 februari var de ute och åt och bevittnade en, enligt Yvonne, relativt lugn manifestation på huvudgatan Khreschatyk. De kände sig trygga med att stanna, men dagen efter kom uppmaningen att komma tillbaka till Sverige.
Under lördagen 12 februari bevittnade Yvonne och Arne en manifestation på huvudgatan Khreschatyk i Kiev.
Hur kände du när du var där? Var du rädd?
– Nej, faktiskt inte. Jag var nog mer rädd här i Sverige innan jag åkte tillbaka i januari och lite mer nu när jag kommit hem igen. Det kanske är på grund av distansen, men när vi var där kändes allt väldigt lugnt. Nu kan det ju ha förändrats sen vi kom hem, eftersom konflikten har trappats upp ännu mer.
Luhansk och Donetsk är två utbrytarregioner som varit understödda av Ryssland, i form av bland annat material. Tidigare i veckan erkände Vladimir Putin dessa som självständiga, vilket innebär att Ryssland kan få inflytande över Ukrainas politik.
Ryssland har sedan länge försökt hindra Ukraina att närma sig Västvärlden. Under 2021 började Ukrainakonflikten trappas upp när ryska militärtrupper närmade sig Ukrainas gräns.
Yvonne Palm Lebel berättar att stämningen i staden förändrades en aning efter jul, på grund av konfliktens upptrappning. Hennes språklärare berättade att hon hade packat en ryggsäck med viktiga dokument och mediciner, men att hon främst var rädd för sin son som vid en invasion högst troligt skulle behöva ansluta sig till försvaret.
– Men samtidigt är de beredda på det, och det finns en stark patriotism hos ukrainarna. De har fått smak på självständighet.
Hur ser ukrainarna på relationen med Ryssland?
– De vill ju inte vara beroende av Ryssland, och samtidigt är man ju det till viss del. Man vill försöka ha goda relationer, men det handlar ju om att de blir utsatta för ett ständigt politiskt tryck.
Hur ser den närmsta framtiden ut för er?
– Jag har ingen aning, men vi kommer nog veta inom ett par veckor. Vi åker tillbaka om konflikten inte eskalerar och Ryssland inte går längre in i Ukraina. Vi måste även få klartecken från UD och Arnes arbetsgivare, säger Yvonne Palm Lebel.
Yvonne har nyligen blivit farmor och stannade i Sverige under en period av hösten 2021 för att invänta sitt barnbarn.
Yvonne ser inte att de kommer bo i Ukraina för evigt men just nu är Kiev deras hem, och de vill tillbaka så fort det går.