En timme innan är Vaksala torg närmast öde och endast en polisbil i ena hörnet vittnar om vad som är på gång. Den högerextreme dansk-svenske politikern Rasmus Paludan väntas till Vaksala torg prick kl 12. Runt platsen som aviserats för hans ”politiska möte” står inga kravallstaket uppsatta och ryktet börjar gå om att polisen planerar att byta plats för torgmötet i sista stund.
Tidigare i veckan har Paludan besökt olika orter i Västsverige, med klen framgång sett ur hans eget perspektiv. Hans syfte med sina koranbränningar är att skapa oro och upplopp, för att bevisa sin egen tes: Nämligen att muslimer är våldsbenägna.
På fredagen besökte Paludan också Västerås, och möttes av en, förvisso irriterad, men ändå ganska städad folkmassa. De valde den verbala protestformen, kryddat med viss humor, framför stenkastning och våld. Bland annat ska en man i publiken ha gått fram mot Paludan med sin egen koran i handen och skanderat: ”Vi har fler, vi har fler.”
Ett sätt att mota Paludans hatiska retorik är givet. 200 motdemonstranter överröstar lätt en ensam man med megafon. På så vis går hatbudskapet inte fram. Det ska vi snart bli varse även i Uppsala.
På en bänk intill Vaksala torg sitter fem män med röda jackor. De tillhör föreningen Flamman socialt förebyggande centrum i Malmö och reser i Paludans spår för att stävja den typen av våld som uppstått i städer som Örebro och Norrköping.
Rafi Farouq, som är verksamhetschef berättar att de förbereder sig på att möta närboende och nyfikna som tagit sig till platsen. De vill uppmana till lugn och att folk ska vända ryggen till när den högerextreme Paludan sträcker sig efter tändaren.
Så får han ett samtal från polisen och intervjun avbryts. Platsen för Paludans manifestation har ändrats. Nu är det Österplan som gäller, på en grönyta intill en parkering.
Här har polisen satt upp kravallstaket, grusplanen omringas av ett tiotal polispiketer och ett oräkneligt antal kravallutrustade poliser. Längst in i parken har ridande poliser parkerat med sina hästar, de avvaktar. Folksamlingen runt kravallstaketen är till en början gles, men ryktet har nått allt fler. Leden fylls sakta men säkert, snart är vi flera hundra som står och väntar.
Så står han där plötsligt, iklädd sin blå skyddsväst och utrustad med megafon. Rasmus Paludan börjar med att prata om sitt parti, Stram kurs, och börjar sedan klaga på att han inte fått som han ville, nämligen tillstånd för sin manifestation i Gottsunda och utanför Moskén. "Inte heller Vaksala torg, nu står jag här på en parkering", säger han misslynt.
En maskerad man börjar skrika åt honom och han tjafsar tillbaka. Polis ställer sig i vägen. Barnfamiljer står längst fram vid kravallstaketet. Rafi Farouq manar en pappa att ta sina barn därifrån. Pappan lyder.
Intill mig står fem unga män maskerade från topp till tå. De diskuterar hetsigt. Jag undrar vad de tänker göra?
"Vi tänker inte skapa kaos, det är han som är dum i huvudet. Han ska inte få som han vill!"
I klungan som står närmast mig börjar människor skandera: "Inga rasister på våra gator" och plötsligt känns det som att stå mitt i en förstamajdemonstration.
Det görs några halvhjärtade försök att ta sig över avspärrningarna, utan framgång. Paludan har nu tagit fram en koran som han tänker bränna. Boken tar inte fyr direkt, det pyr och ryker. Folk blir förbannade och byter till en ny ramsa. "Dra åt helvete" skriker de med emfas.
Paludan pratar på bakom poliserna men ingen hör vad han säger. Boken i hans hand pyr fortfarande och han slänger den på marken. En upprörd man tar sig upp på tågspåret intill för att ta sig in på grusplanen bakvägen, men polisen griper raskt in. Han förs bort.
Paludan har nu slutat ropa i sin megafon. Han har istället startat en bandspelare med en förinspelad harang med smädelser mot profeten Mohammed. Det låter som en skiva som hakat upp sig.
Plötsligt är han som uppslukad av jorden, en rörelse går genom folkmassan när polisen eskorterar bort Rasmus Paludan från Österplan och Uppsala. Det är 20 minuter kvar av hans ansökta talartid, men han har gett upp.
På väg från platsen möter jag en man som bär på en stor äggkartong. "Jag har sparat dem i solen på balkongen för att de ska bli riktigt ruttna, men jag hann aldrig kasta dem på honom. Bättre med sura ägg, än sten, tänker jag", säger han.