Bråten av saker som inte hör hemma i avloppsnätet läggs i containrar. Omkring 200 ton blir det på ett år, en inte obetydlig andel är våtservetter.
"Hej har jag kommit till reningsverkets kundtjänst? Kan ni hålla koll efter min vigselring som jag råkat spola ned i toaletten?"
Ungefär så kan det låta. Inte ofta men det har hänt.
Går det?
Daniel Högström, som jobbar vid reningsverket i Kungsängen, tittar ned i sörjan som flyter omkring på botten vid en av de många pumpstationer som binder samman Uppsalas avloppsnät och konstaterar kort:
– Nä. Det är ju som att leta efter en nål i en höstack.
Mycket blir förstås rätt när Uppsalaborna använder toaletten. Man uträttar sina behov, torkar sig med toapapper och spolar.
Men.
Vid Uppsala kommuns största reningsverk i Kungsängen fraktas närmare 200 ton av icke önskvärda saker i väg varje år. Efter tvätt och pressning skickas det brännbara till värmeverket för att eldas upp. Att titta där den första mekaniska reningen äger rum vid Kungsängens reningsverk ger en tydlig hint om att ganska många gör annat bakom den låsta toalettdörren. Gallret är fullsmetat med vad som förmodligen är nedspolade våtservetter och plastpåsar bland annat.
Pumpstationerna kontrolleras och spolas varje vecka.
Daniel Högström och Niklas Svanberg sammanfattar tillsammans vad man kan hitta i avloppsvattnet en vanlig arbetsdag:
– Det är matfett, våtservetter, topsar, bindor, byxor, kalsonger, handdukar. Allt.
Våtservetter har blivit vanliga i hushållen. Småbarnsföräldrar använder dem till sina barn på skötbordet, och i butikshyllorna finns även en uppsjö av städservetter att välja mellan. Man kan tro att de är gjorda av papper och att de kan spolas ned, men innehåller starka fibrer som inte löses upp i vatten. Och den ökade användningen – och felsorteringen – har märkts av i hela landet.
Det innebär problem för reningsverken runt om i landet. Under sommaren gick till exempel Heby kommun ut med en vädjan på sin hemsida. "De orsakar stopp och skador i våra reningssystem och det kostar onödigt mycket pengar och kräver onödigt stora resurser", skrev man bland annat.
Vad är problemet med just våtservetter?
– De sätter igen våra avloppspumpar och leder till merkostnader för oss med bland annat extra utryckningar. I kombination med matfett skapar de även stora klumpar som blir besvärliga att ta hand om, säger Niklas Svanberg.
Så här ser det ut i botten på en av de mindre pumpstationerna. Den här ligger i Sävja.
Pumparna han syftar på finns på ett hundratal platser runt omkring i Uppsala. Det är ofta där problemen uppstår när fel saker spolas ned.
Niklas håller upp ett visningsexemplar av en sådan klump som finns vid reningsverket i Kungsängen. Ett fynd från just en av pumpstationerna.
– Den här består av matfett, våtservetter, hår, trådar och kanske någon tampong ... allt möjligt som inte ska vara i avloppet, säger han.
Genom nätet av pumpstationer i kommunen ser man även variationerna på problemen. I områden där just våtservetterna orsakar merarbete för personalen på reningsverket bor många barnfamiljer.
Alla pumpstationer får tillsyn varje vecka och spolas rena. Daniel Högström är en av dem som åker runt bland stationerna:
Saknas badbyxorna? Det här paret hittades i en avloppspump i Uppsala.
– Folk tror inte på mig när jag berättar om vad vi hittar, som att jag en arbetsdag tog bort ett par badshorts ur pumpen, men det är vardagsmat här.
Några fler levande sköldpaddor har dock inte dykt upp under inspektionerna. Men för några år sedan gjordes faktiskt ett sådant fynd vid en av pumpstationerna.
– Prutten lever fortfarande och bor i Enköping numera, berättar Daniel Högström.
Niklas Svanberg, driftchef, och Daniel Högström vid Kungsängens reningsverk.
Gallret där reningsprocessen startar är fullsmetat av våtservetter och annat.