På en enslig fastighet sätter en familj som är anhöriga till våldsvågens offer upp kamerautrustning. Polisen har inte frågat dem om de behöver skydd, uppger de.
Vid en ensligt belägen villa i Uppsala grävs kablar ned i gräsmattan. Här bor anhöriga till en av huvudfigurerna i den våldsvåg som vällt över Uppsala. Huset har ett utsatt läge, ingen granne kan ha uppsikt och extra koll.
Kartonger på gräsmattan visar att det är övervakningskameror som monteras. Det är familjens sätt att försöka återskapa ett lugn i vardagen. Genom släktrelationer hänger dödshotet över dem.
– Alla mådde bra. Men nu ... när jag går in i huset måste jag kolla mig över axeln, när jag går ut igen måste jag kolla mig omkring. Vi är alla rädda. Vi sover dåligt och jag har fönstret öppet så att jag ska höra om det är någon här, säger mamman i huset.
– Vi har varit borta två veckor på resa. Men vad hjälper det. Man kan inte fly undan livet. Men ett vaktbolag är för dyrt, det kostar skjortan, säger pappan.
Vi står på gårdsinfarten och samtalar om hur vardagen blivit. En respektingivande hund sitter fast i sitt koppel.
Skolan har varit ett bra stöd, berättar de. Men trots att de har anhöriga som blivit offer för våldet så har familjen inte erbjudits något skydd av polisen, säger de.
– Ingen har knackat på och frågat vad vi behöver. Men de har väl fullt upp med att försöka få fast de skyldiga. Egentligen är det ju hårdare straff som behövs, säger mannen.
I Fullerö hölls en ljusmanifestation på söndagen efter sprängdådet där en person dog, en 24-årig kvinna boende i grannhuset.
De flesta Uppsalabor har säkert hört talas om den så kallade dödslistan. Den fann polisen i en mobil tillhörande en gängkriminell. På listan finns namn och adresser på personer som då var nära Rawa Majid, från Uppsala, ledaren för det kriminella nätverket Foxtrot. En rad dåd har utförts mot adresserna, som finns spridda över stan.
Men listan är inte allt, även andra adresser har drabbats i den pågående blodsfejden. Tre personer har fått sätta livet till.
I Sala backe mördades den 12 september en 25-årig man när han skulle till jobbet inom hemtjänsten. Han hade inget med våldsvågen att göra, utan blev ett oskyldigt offer.
Utanför porten till hyresfastigheten sitter rester av stearinljus fast i asfalten. De är spår av minneshögtiden som anhöriga och vänner till 25-åringen höll.
Hans namn står kvar på lägenhetsdörren. En trappa upp finns namnet på den person som påstås vara anhörig till Rawa Majid, alias Räven, och som enligt polisen troligen var den egentliga måltavlan.
En man i 25-årsåldern sköts till döds i Sala backe en tidig morgon i mitten av september. Mannen ska inte ha varit måltavlan, utan blev ett oskyldigt offer.
I trapphuset hörs steg, det är en kvinna i 20-årsåldern som kommer bärande på en dammsugare. Hon hyr en lägenhet en våning ovanför mannen som mördades. Det var hon som hittade honom, skjuten, berättar hon. Hon var på väg till jobbet en tidig morgon och såg 25-åringen ligga död i trapphuset.
Hon har tagit med sig dammsugaren för att städa ur sin lägenhet – för gott.
– Det jag såg var fruktansvärt. Jag ska flytta, jag klarar inte av att bo kvar, säger hon.
Hon säger att hon egentligen inte är orolig för sin egen säkerhet, men en ny känsla av otrygghet finns där.
– Det som hände upplevde jag som så hemskt att jag inte kan stanna. Jag jobbar natt och vågar inte längre gå till jobbet när det är mörkt, berättar kvinnan.
UNT träffar på kvinnan som fann den mördade 25-åringen i Sala backe, när hon städar ur sin lägenhet. Hon ska flytta. "Jag klarar inte att bo kvar", säger hon.
Från ett grannhus går en ung kvinna ut med hunden. Hon kände igen sin mördade granne direkt när hon såg hans bild i medierna.
– Jag är inte rädd själv, men det här är så sorgligt. Att oskyldiga människor dödas ... Jag blir så ledsen, säger hon.
Men samhället känns avtrubbat, tycker hon. Man förfäras, stänger av och sköter sitt.
– Jag minns när jag växte upp här på 90-talet, då var det demonstrationer på Vaksala torg varje vecka. Nu är det nästan ingenting. Politikerna behöver gå först, i stället splittras samhället när statsministern pekar på invandringen som problemet. Det är så sorgligt. Många sköter sig och har liksom bott här hela sina liv, säger hon.
Bara någon kilometer bort från Sala backe mördades i september en 58-årig kvinna i sin villa i Brillinge. Hon var mamma till Ismail Abdo. Han är en av dem som pekas ut på dödslistan, men har enligt polisens teorier sedan dess bytt sida och ligger i dag i blodsfejd med sin tidigare kompanjon Rawa Majid.
Huset där kvinnan mördades ser ut att vara övergivet i all hast. Utanför dörren ligger en vattenmelon och ett par sandaler är lutade mot fasaden. Leksaker ligger på terrassen och flera bilar är parkerade på uppfarten. Ingen öppnar när vi ringer på.
Rawa Majid och Ismail Abdo är båda från Uppsala och var tidigare vänner. Nu ska de enligt polisen vara fiender i en dödlig uppgörelse, där även anhöriga och närboende blivit offer.
Nära villan står två kvinnor och pratar. De berättar att den drabbade familjen har lämnat huset.
– Det står tomt nu, säger en av kvinnorna.
De säger att området är fridfullt och att den utsatta familjen gjort ett skötsamt intryck. Att det aldrig varit problem med stök kring dem. Men för ett halvår sedan ändrades något.
– Under två veckor i våras stod en polisbil här på nätterna, säger en av kvinnorna och pekar mot huset där den mördade kvinnan bodde.
– Jag visste inte vad det handlade om men frågade poliserna om det fanns skäl att vara orolig. "Inte när vi är här", svarade de, berättar hon.
Tycker ni att det är obehagligt att bo här nu?
– Nej, vi bor inte alldeles intill och dessutom är ju huset tomt så det lär ju inte hända något tills vidare, säger en av kvinnorna.
Vid Portalgatan i Uppsala sprängdes en handgranat utanför en port i januari. Adressen är med på den så kallade dödslistan, som hittats i en kriminell persons mobil.
På dödslistan finns också en adress på Portalgatan i Kapellgärdet. Den 15 januari i år sprängdes en handgranat på gatan utanför porten. Ett kulregn från handgranaten slog in i fasaden och fönster i fastigheten krossades, men lyckligtvis kom ingen människa till skada.
Enligt en man i trappuppgången hade förövarna återigen blandat ihop olika uppgifter.
– En kusin till Räven bodde i en annan port, strax bredvid min, men det var utanför min port som handgranaten exploderade, säger mannen.
Han uppger att kusinen strax efter attentatet flyttade ut.
– Själv känner jag mig inte orolig även om min adress finns med på listan. Jag litar på att polisen och övriga samhället kan skydda oss, säger han.
UNT har talat med de som lever i våldsvågens skugga, grannar, anhöriga eller de som bor på dödslistans gator. "Gunilla" vet att hon bor granne med en utpekad adress. "Men jag känner mig inte rädd i min egen stad", säger hon.
Samma lugn känner inte de som UNT träffar på en adress i Luthagen. Adressen pekas ut på dödslistan, men inget dåd har skett här.
– Jag vet att en person på listan bor i samma trappuppgång som jag. Jag har redan flyttplaner, men hade jag inte haft det så skulle den här dödslistan gjort att jag velat ta mig härifrån ändå, säger en man.
Flera som UNT träffar i kvarteren runt adressen vittnar om hur litet Uppsala egentligen är och hur nära dåden kommit, att de inte bara rör några få utsatta områden eller familjer.
– Min sambo har haft kontakt med en person på dödslistan genom jobbet. Och en kompis till mig är närmaste granne till huset som var måltavla för sprängningen i Fullerö. Hans hus blev förstört. Våldet kryper så nära oss alla, berättar en man som sorterar sina sopor.
Hur känns det att bo nära en adress på dödslistan?
– Värdelöst. Jag har sagt åt barnen att de inte får gå förbi där.
24-åriga Soha Saad dog i sprängdådet i Fullerö. Hon arbetade som lärarvikarie och blev färdig med sin grundlärarutbildning på Uppsala universitet i våras.
Mellan två hus i samma område sorterar en kvinna burkar och kartonger. Hon är väl medveten att hon är granne till en adress på dödslistan och tycker att det är läskigt.
– Samtidigt går jag inte runt och är rädd. Jag är född och uppvuxen här och har aldrig känt mig rädd i min egen stad, säger hon.
Även hon ger en bild av hur sammanlänkade Uppsalas invånare är, hur alla berörs av våldet.
– Jag har barn som spelat i samma lag som Ismail Abdo, säger hon.
Det är eftermiddag och i en blomsterbutik på Råbyvägen funderar ägaren Asmaa Abu Sultan över det perfekta antalet färska blommor man ska ha i butiken: blommorna ska gå åt och inte förfaras, men också räcka till alla kunder som vill ha. Butiken prunkar och hon gör en bukett av nejlikor.
Asmaa Abu Sultan som driver blomsterhandel på Råbyvägen bor i Gränby. Nuförtiden ser hon många poliser ute. "Man vet inte om man ska känna sig orolig eller trygg", säger hon.
Vägg i vägg ligger en skönhetssalong som den 17 september utsattes för ett brandattentat. Polisen rubricerar det som mordbrand. Salongen drevs av en avlägsen anhörig till Rawa Majid. Salongen ser igenbommade ut och entrén är täckt av en träskiva. Det luktar rök på platsen. Ett av fönstren är illa åtgånget, det ser ut som om någon slagit besinningslöst med en hammare mot fönsterrutan som fått rejäla skador.
– Det var hemskt när det hände, väldigt läskigt. Salongen är ju min granne och de som har den är inne här ibland och handlar blommor, säger Asmaa Abu Sultan.
Hon ser många poliser ute. Det väcker blandade känslor hos henne.
– Man vet inte om man ska vara orolig eller känna sig trygg när man ser poliser hela tiden, säger hon och börjar plocka ihop en ny bukett i blått och rött åt en kund.
Dådet mot en skönhetssalong på Råbyvägen rubriceras som misstänkt mordbrand av polisen. Salongen har koppling till Rawa Majids anhöriga.
Asmaa Abu Sultan bor i Gränby, en liten bit bort från sin butik. Även där finns en adress på dödslistan.
– Jag är orolig, jag kan befinna mig hemma och det kan hända något där. Eller bara jag går på gatan på väg härifrån kan det hända något. Det har ju dött oskyldiga. Det kan hända när som helst, säger hon.