Uppsalabon Pål Andersson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten, förklarar behovet av fortsatt övervakning.
– På 30 år halveras mängden Cesium-137 som finns i miljön. Halterna i växter, svampar, älg och vildsvin minskar fortare än så eftersom cesium kan fastna hårt i marken. Men vi behöver data för att förstå hur mycket dessa halter har minskat, säger Pål Andersson.
Han berättar att det var vid Forsmarks kärnkraftverk som de första tecknen på den radioaktiva kontamineringen från Tjernobyl upptäcktes i Sverige. Detta ledde till en nationell medvetenhet och behovet av noggrann övervakning.
UNT vandrar genom skogen i Vängetrakten med Pål Andersson en solig septemberdag. Med kniv och plastpåse i handen letar han efter svamp som kan skickas för analys.
– Vi hoppas att fler skickar in sina prover, säger han.
Strålsäkerhetsmyndighetens projekt syftar till att kartlägga cesium-137 i svampar och omfattar sju av landets 21 län: Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg, Uppsala, Västmanland och Södermanland.
– Vi vill ha in prover från vanliga svampplockare för att få ett bredare urval av svampar från olika områden.
Trots den torra skogen lyckas Pål Andersson få syn på en citrongul slemskivling. Han skär av svampen och placerar den i plastpåsen.
– Man måste kunna identifiera svampen och lokalisera var den hittats när man skickar proven iväg för testning. Det är också viktigt att man skickar iväg prov som är minst 100 gram.
Varje analys av ett svampprov kostar ungefär 400 kronor. Strålsäkerhetsmyndigheten har en budget för ungefär 700 prover.
– Om det är ett mycket stort intresse kan det finnas möjlighet att utöka.
Pål Andersson påpekar att även om halterna varierar mellan olika svampar, så behöver man inte oroa sig för att plocka och äta svamp.
– De nivåer vi hittills har mätt är så pass låga att de inte utgör någon hälsorisk för svampplockare.
Efter att ha tagit och anmält provet via hemsidan beger vi oss vidare till Radonova, beläget i Fyrislund.
Radonova är ett av Sveriges främsta laboratorier för mätning av radioaktiva ämnen och grundades 1986 av en grupp forskare vid Uppsala universitet – efter Tjernobylolyckan.
– Det mesta vi gör i dag handlar om radon, men vi har lång erfarenhet av att mäta cesium-137, säger Maria Lindkvist, laboratorietekniker på Radonova.
Hon sitter i ett rum i laboratoriet, bredvid en låda fylld med inskickade prover.
Maria Lindkvist tar emot den inplastade citrongula slemskivlingen och placerar den i en apparat som kallas för gammaspektrometer.
– Det här är en cylinderformad detektor som mäter strålningen från provet, säger Maria Lindkvist.
Det råder tystnad i rummet medan provanalysen pågår. Gammaspektrometern är i full drift men avger inga ljud.
Efter drygt tio minuters väntan, markerar grafer på datorns skärm att analysen är komplett.
– Vi kan upptäcka små mängder, ner till 10 becquerel per kilo.
Siffran är alltså långt under försäljningsgränsvärdet på 1 500 becquerel per kilo.
– Det är alltså ingen fara att äta just denna svamp.
Även om de flesta prov egentligen ligger under gränsvärdena, finns det undantag – ett sådant exempel från 2018 involverar dock ett prov av vildsvin. Det mätte nästan 40 000 becquerel per kilo.
Det är möjligt att skicka in svampprover till och med sista november.