– Jag tycker det är otäckt. Jag är 73 år och har aldrig varit med om att ett virus haussats upp så mycket.
Det säger Christina Emthén, som är på väg in på City Gross i Bolandcity för att handla. I handen håller hon en pappershandduk som hon tog inne på toaletten nyss för att slippa röra toahandtaget.
– Jag är orolig för att smittas. Jag är diabetiker och har nyligen haft cancer så jag tillhör riskgruppen, säger hon.
En till som är orolig är Stephanie. Hon är höggravid och känner därmed att hon är i riskzonen eftersom lungkapaciteten påverkas.
– Sedan kommer jag att vara orolig för bebisen också. Tänk en nyfödd och det här viruset.
För att undvika att bli smittad umgås Stephanie inte längre med några andra än de närmaste. Nu ska hon och hennes man Christoffer hamstra varor.
– Sånt som blöjor, konserver, Alvedon. Det känns bäst att köpa på sig eftersom många andra verkar göra det, säger Christoffer.
Inne på Lloyds apotek i köpcentrat är handspriten slut sedan flera dagar. Så även glycerol, en ingrediens när man gör egen handsprit. För att undvika närkontakt med kunder har apoteket tillfälligt slutat med öronhålsmottagning och blodtrycksmätning.
– Jag har blivit oroligare för varje dag. Både för egen del och för samhället om alla blir smittade samtidigt, säger apoteksassistenten Medina Rushidi.
Tina Herö funderar mest över hur det ska gå med hennes jobb som reseledare på bussresor genom Europa. I övrigt oroar hon sig inte för själva viruset. Inte i dagsläget i alla fall.
– Men det känns som att allt kom så plötsligt, så man vet inte riktigt vad man ska tänka, säger hon.
Vid ett kafébord i köpcentret sitter fyra tjejer och pluggar geografi. De är här delvis på grund av coronaviruset: deras lektion blev inställd eftersom läraren kände sig lite krasslig. Även de känner att allt gått så fort de senaste dagarna. Från att ha skämtat en del om corona har det plötsligt blivit mer allvar.
– Jag är inte så orolig för att få sjukdomen, snarare konsekvenserna för hela samhället, säger Cornelia Eriksson.
Maya Baker håller med:
– Man tänker på de som är mer utsatta. Som mormor och morfar.
Men några som vi pratar med oroar sig inte alls. "Vore jag rädd skulle jag inte handla här", säger en kvinna och försvinner med kundvagnen. Thomas Mejbert säger att han inte är rädd och inte gör något särskilt för att undvika smitta:
– Respekt ska man ha, men orolig? Nej.