Elham Zeinivand berättar att hon har flera dödshot på sig i sitt hemland Iran och att säkerhetspolisen åker hem till hennes föräldrar och hotar dem och säger att deras barn måste vara tyst.
Mordet på 22-åriga Mahsa Amini blev startskottet på den revolution som nu pågår i Iran. Brottet Mahsa Amini begick var att bära sjalen så att håret syntes. Samma sak hände Uppsalabon Elham Zeinivand, vilket gjorde att hon flyttade från Iran till Sverige 2014.
– De tog fast mig på gatan och sa att jag var tvungen att komma till polisstationen och signera ett avtal om att aldrig mer bära sjalen så. Efter att jag signerat kände jag att jag kan inte leva så, jag måste vara fri.
Precis som för så många andra kvinnor i Iran beskriver hon sin position i samhället som både förtryckt och jämställd. Hon är elingenjör och var egenföretagare med 20 anställda. Samtidigt fick hon inte klä sig som hon ville, i en rättegång skulle hennes vittnesmål vara värt hälften så mycket som en mans och om hon skulle ärva pengar skulle hon bara ha rätt till hälften mot vad en man skulle få. En kvinna är en halv människa i dessa sammanhang.
Elham Zeinivand pluggar nu till kärnkraftingenjör på Uppsala universitet. Trots att hon lämnat Iran kommer hon aldrig överge människorna där. Som människorättsaktivist har hon blivit ett stort namn med 2018 000 följare på Instagram.
– Internet är stängt i Iran, men det kan inte tysta den unga generationen. De skickar sina filmer och bilder till mig av allt hemskt de blir utsatta för – och jag sprider det i världen.
Hon håller hårt i telefonen där hon går igenom klipp efter klipp, bild efter bild med vittnesmål från protesterna i Iran. En av de överst liggande videorna är på en tjej med svart hår i en kort frisyr och silverringar i öronen och som skrattar till när hon sjunger ledmotivet till en gammal iransk film. Hon är 16 år och full av liv.
Sedan tre veckor lever hon inte längre.
16-åriga Nika Shahkarami som försvann under en protest i Teheran och hittades död tio dagar senare, har efter Mahsa Amini blivit en symbol för förtrycket av kvinnor i Iran.
Nika Shahkarami, som försvann under en protest i Teheran 20 september och hittades död tio dagar senare, har efter Mahsa Amini blivit symbolen för förtrycket av kvinnor i Iran. I Tiktok-videon där hon sjunger ligger också en text om vad som hände henne. Den är en av alla tusentals filmer som det unga Iran sprider för att världen ska få veta vad deras folk utsätts för. Omkring 200 människor har mördats i protesterna de senaste veckorna.
Elham Zeinivand kommer från Khorramabad, samma stad som Nika Shahkarami bodde i, och känner och har kontakt med den döda 16-åringens familj.
– Säkerhetspolisen sa att hon dött när hon ramlade under protesterna, men när hennes mamma kom för att identifiera hennes kropp var händer och fötter oskadda. Bakhuvudet var krossat och hon hade ett sår som löpte från halsen ner till naveln. Det är inte skador man får i ett protesttåg.
Blommor och ljus vid porträttet av Mahsa Amini vid manifestation i Uppsala.
I måndags förra veckan skulle Nika Shahkarami ha begravts. Hennes mamma skickade ut inbjudan till begravningen till alla hon kände och bad dem att sprida vidare.
– Hennes mamma sa att Nika inte skulle begravas i tystnad och inte dö för inget. Hon skulle dö för friheten. Jag ombads av familjen att sprida var begravningen var, men det blev något helt annat av den begravningen, berättar Elham Zeinivand.
Nika Shahkaramis döda kropp kom aldrig till begravningen. Den iranska säkerhetspolisen begravde henne i en annan by, precis som man gjort förr för att förhindra att begravningar blir manifestationer mot regimen. Men den här gången kunde inte säkerhetstjänsten stoppa protesterna.
Kvinna, liv, frihet är de ord som människor över hela världen skanderar i världens kanske första feministiska revolution.
– Begravningen förvandlades till en protestaktion mot regimen och mot stölden av hennes kropp. Säkerhetspolisen var där och sköt på människor. Många skadades och fängslades.
Elham Zeinivands bläddrar i sin telefon, visar upp bilder och filmer som iranier skickat till henne. Det är unga blåslagna kroppar, nedblodade, med märken efter påkslag. Det är filmer med stängda butiker, affärsinnehavarnas protest mot situationen.
Utan omvärldens agerande kommer våldet i Iran aldrig upphöra enligt Elham Zeinivand.
En av alla de bilder Elham Zeinivand har fått skickad till sig från unga protesterande iranier som misshandlats av säkerhetspolisen.
– Där finns inte en rättsstat som kommer skipa rättvisa för sitt folk. Säkerhetspolisen åker hem till mina föräldrar och hotar dem, säger att ert barn måste vara tyst. De skriver mitt namn och att jag ska dö på byggnader intill mina föräldrars hus. De har publicerat min brors bild på nätet och sagt att han ska dö för att jag är en röst för Iran. Nu behöver fler än aktivisterna göra något.
– Även om politikernas stöd genom att klippa håret är väldigt vackert och uppskattat behöver Irans folk nu praktiskt stöd i denna kritiska tid.