Liksom många andra känner Sylvester Löfström att mobilen tar alldeles för mycket plats i livet.
Klockan 08:00: Jag har precis vaknat och det börjar redan klia i fingrarna. Jag har ett starkt behov av att få ta del av de notiser som plingat på under natten. Vanligtvis ligger jag och mobilen och drar oss en stund tillsammans i sängen. I stället har jag tid att laga en ordentlig frukost, vilket jag sällan hinner annars, skriver Sylvester i sin dagbok.
Sylvester har tidigare hört om övningen att försöka göra tre saker på morgonen innan man plockar upp telefonen. Bara det brukar vara svårt. I dag ska han behöva göra betydligt fler än så. I dag ska han vara utan telefon i en hel dag. Men han känner sig inte särskilt nervös. Att vara utan mobil, det är något han varit förut – men då ofrivilligt, när förra telefonen gick sönder.
– Det var ganska skönt. Jag var inte längre slav under telefonen. Om jag skulle träffa någon så skrev jag från datorn innan.
Efter två månader blev han tvungen att fixa mobilen eftersom att hans dåvarande flickvän ledsnade på den bristfälliga kommunikationen.
09:00: Frukosten är serverad. Två stekta ägg på rostbröd och ett glas juice. Mitt i andra tuggan ringer UNT på dörren.
Som så många andra brukar Sylvester alltid att ha mobilen i ena handen, och gaffeln i den andra när han äter själv. Av UNT får han i stället dagens papperstidning att bläddra i.
– Det här påminner mig om när föräldrarna satt och läste tidningen på morgonen och jag tittade på teve innan jag stack till skolan, det är lite nostalgiskt, säger han.
Men det är skillnad på flödet i mobil och papperstidning. I den ena är upplevelsen skräddarsydd för just honom, styrd av avancerade algoritmer som följer varje knapptryck han tar. I den andre är materialet skapat och utgivet för ett helt län.
– Jag är ganska dålig på att läsa kulturnyheterna, så det här var ju bra – det är ju inte riktigt det jag får upp annars.
– Mitt flöde är ganska blandat på Instagram, men just nu är det en hel del mat, säger Sylvester.
"Hade jag inte varit född och uppvuxen i Uppsala hade jag säkerligen behövt stanna folk och fråga om antingen vägen till Ackis."
11:00: Nu var det dags för dagens första, och kanske största utmaning. Köpa en fysisk bussbiljett och ta mig till Ackis i tid för ett läkarbesök. Även om jag visste vilken tid jag skulle lämna hemmet, när bussen skulle gå och var mottagningen ligger, känns mobilen i fickan annars alltid som en trygghet. Hur meddelar jag om jag är sen? Skulle de vänta? Och ännu viktigare, hur legitimerar jag mig i receptionen – tänk om jag av någon märklig anledning skulle glömma bort mina fyra sista siffror?
– Hade jag inte varit född och uppvuxen i Uppsala hade jag säkerligen behövt stanna folk och fråga om antingen vägen till Ackis, eller när bussen skulle gå.
Utan mobilen känner man sig lite avskärmad från världen, konstaterar Sylvester.
12:00: Eftersom att jag inte kunde leta fram recensioner på Google och inte kunde söka efter någon krog i närheten så fick det bli det jag alltid brukar käka. En burgare på MAX. Pinchos tänkte jag först gå till, men där måste man ju ha en smartphone för att kunna beställa.
Sylvester Löfströms föräldrar har precis skaffat en valp: Bullen.
13:00: Mamma och pappa har precis fått en liten hundvalp så jag vet att de är hemma. Det behöver jag inte telefonen för att veta. Men att jag är på väg dit i skrivande stund – det behöver jag en telefon för att meddela.
När vi kommer dit är dörren på vid gavel. Sylvesters pappa Lars-Thomas ligger och vilar i sovrummet medan mamma Maria Löfström står i köket.
– Om han kommer att klara sig utan mobilen? Ja ... Vad ger vi honom för chans?, frågar hon.
– 90 procent, svarar pappan.
Tillbaka in mot stan stöter Sylvester på några vänner som fikar och han passar även på att smyga in hos skräddaren för att se om ett par byxor är klara. Allt är väldigt spontant. Han vet inte om han fått någon bekräftelse på telefonen, men springer in och kollar ändå.
Väntar och väntar ... Ska kompisen någonsin dyka upp?
15:00: Med nya byxorna i handen väntar jag på min kompis Rafael vid Stora Torget. Vi bestämde träff här i går efter han slutat jobbet.
17.00: Rafael dök aldrig upp. Hemma nu, rastlös. Bläddrar lite i ett seriealbum.
Sylvester Löfström råder den som ska vara utan mobiltelefon ett tag att planera in saker att sysselsätta sig med.
19.00: Tränar på gymmet som ligger i mitt hus, tråkigt att inte kunna lyssna på musik samtidigt.
21:00: Känner mig lite avskärmad från omvärlden, samtidigt känns det rätt skönt. Märklig känsla.
23:00: Har inget annat bättre för mig än att gå och lägga mig. Överlag en ganska skön dag men det ska bli riktigt gött att kolla luren imorgon.
– Svårighetsmässigt... En sjua? Det är något jag rekommenderar alla att prova, men kanske med lite bättre framförhållning och flera saker att sysselsätta sig med.
Sylvester Löfströms dag utan mobiltelefon blev betydligt mer spontan än andra dagar.