När vi får tag på Peter Ljungberg befinner han sig vid en strand i Västsahara söder om Marocko. Han har precis packat ihop tältet som han sovit i, bredvid ett stort skeppsvrak på en strand.
– Jag tyckte vraket var häftigt och ville därför campa där. Men det var väldigt blåsigt inatt, så jag har sovit lite dåligt, konstaterar han.
Peters resa startade i september, från sommarstugan strax utanför Uppsala. Med sin cykel och två cykelväskor trampade han iväg på sin längsta resa hittills.
Han planerar att cykla totalt 2 000 mil på 400 dagar, vilket innebär ett genomsnitt på fem mil per dag, innan han når slutdestinationen Kapstaden i Sydafrika.
– Det innebär att jag är framme i oktober i år. Men jag är lite före schemat, säger han och skrattar till.
Peter har alltid haft en passion för resor och cykling. Han har tidigare gjort längre cykelturer, inklusive en resa från Uppsala till Singapore 2008-2009 och i samma veva en tur till Pakistan.
– Jag gillar att resa och ville se mer av Afrika. Jag jobbade i Sydafrika mellan 2019 och 2020 och blev förälskad i landet, förklarar han.
För att förbereda sig inför resan, förutom hård fysiskt träning, köpte Peter en ny touringcykel, ett tält och sparade pengar under ett år när han jobbade på Malta.
– Jag kollade upp vägar och visum längs vägen och undviker vissa delar av länder som är på UD:s lista. Jag har med sig så lite som möjligt, inklusive tält, spritkök och mobil.
De pengarna han sparade under året han jobbade klarar han sig gott på. Dels för att det inte går särskilt mycket pengar, dels för att det i regel är rätt så billigt när han väl köper något.
– Jag har räknat med att klara mig på 50 dollar per dag och det går utan problem. Det går mest pengar till mat och visum.
Kan du aldrig bli uttråkad på cykeln?
– Faktiskt inte. Det är oerhört vackra, varierade miljöer, stränder och ökenområden. Jag brukar lyssna på podcasts, men en lur har gått sönder så nu funkar de inte längre. Men det är ingen större fara för min del.
Peter har redan upplevt många minnesvärda ögonblick på vägen – men det bästa av allt tycker han är de mänskliga mötena.
– Människorna jag möter längs vägen har varit otroligt vänliga. I Marocko fick jag mat och dryck av portugiser som åkte ner till Qatar och vid en passkontroll gav de mig vatten. Gästvänligheten i Marocko sticker verkligen ut. Man läser mycket hemskt på nyheterna och det är fint att se allt det positiva bakom rubrikerna.
Trots några utmaningar, som att bli påkörd i Frankrike (lyckligtvis oskadd) och hantera många checkpoints i Västsahara, har Peter hållit humöret uppe.
– Hjulet blev lite snett vid påkörningen, men det var snabbt åtgärdat. Det är nog den största utmaningen hittills.
Kan du känna dig ensam eller få hemlängtan?
– Faktiskt inte. Det är förvånansvärt många andra som reser ensamma på cykel och man träffar många andra längs vägen. Jag är med i en WhatsApp-grupp med flera andra personer som cyklar mot Sydafrika.
Efter cirka en halvtimmes intervju är det dags för Peter att sätta sig på cykeln igen för att trampa iväg mot dagens destination – Dackhla.
– Det är en flera mil lång uppförsbacke jag ska ta mig upp för. Målbilden är en kall öl när jag kommer fram, den kommer säkert smaka väldigt gott, avslutar han.
För den som vill se mer från Peters resa, delar han dagligen med sig av bilder på sin Instagram "Cyclingwithpeter".