Pär Holmgren är en av flera män som deklarerat sin kandidatur som nytt språkrör för Miljöpartiet efter Per Bolund som lämnar posten vid partiets kongress i november. Han har sagt att han, om han blir vald, kommer att sköta jobbet från Bryssel och Strasbourg.
Han vill inte kommentera fredagens besked från partiets valberedning att de föreslår riksdagsledamoten Daniel Helldén som nytt språkrör. Men när UNT träffade honom i veckan var Pär Holmgren tydlig med att hans kandidatur är seriös.
– Den är väldigt seriös. Partiet befinner sig i en spännande tid nu. Opinionssiffrorna visar att vi är det parti som växt mest. Samtidigt befinner vi oss i opposition och det är troligen en bra tid att förändra partiet inifrån, säger Pär Holmgren när UNT träffar honom på hans kontor i parlamentsbyggnaden i Strasbourg, där EU-parlamentet har sammanträtt i veckan.
Hur vill du göra den förändringen?
– Klimatkatastrofen blir allvarligare och vi måste ha en vassare klimatpolitik där vi också fokuserar på konsekvenserna av klimatförändringarna.
Hur ska du kunna vara språkrör på distans?
– Det bygger på att jag och det andra språkröret har ett sätt att samarbeta på. Det bygger också på att vi är två stycken. Om det blir ett beslut om ett språkrör, då är jag inte tillgänglig. För att klara av klimatomställningen behöver vi bättre samverkan på alla nivåer och jag ser det som en styrka att inte båda språkrören sitter i riksdagen.
Skulle inte det bli en förskjutning mot en ensam partiledare där den som är i Sverige tar huvudansvaret?
– Om vi hade gjort den förändringen för 20 år sedan hade det kanske varit så. Då var media fokuserat på direktsänd tv. I dag finns många olika medieplattformar och ungdomar tittar nästan inte på direktsänd tv. En sådan modell skulle kunna landa i att ett plus ett blir mer än två.
Om han blir vald är oklart. Enligt flera medier har valberedningens förslag att utse Daniel Helldén följts av intern turbulens. Enligt uppgifter till Ekot ska Märta Stenevi, som är ensam kandidat till kvinnligt språkrör, inte uppskatta Daniel Helldén och i stället vilja se Pär Holmgren som språkrör. De uppgifterna har dock inte gått att få bekräftade.
Samtidigt tänker sig Pär Holmgren som sagt att fortsätta som EU-parlamentariker om han blir vald för en ny mandatperiod i juni nästa år.
– Jag började engagera mig ordentligt för klimatfrågan för 30 år sedan. Och att som 55-åring få kliva in i partipolitiken och sätta mig in i den världen har varit fantastiskt roligt och givande. Och jag hoppas få väljarnas förtroende att fortsätta jobba med det.
Blir det inte slitigt med resorna fram och tillbaka?
– Det blir lite av en livsstil. Och jag har haft den livsstilen ända sedan jag lämnade SVT. Då åkte jag runt i hela Sverige och föreläste. Nu åker jag inte så mycket inom Sverige, men jag har inte flugit alls efter att jag blev invald i EU-parlamentet för fem år sedan.
Hur fungerar det med familjen?
– Det bygger på att mina barn är vuxna nu. Vi pratade igenom det innan jag skulle kandidera 2019. Och de landade i att det är klart att jag skulle göra det, och att det var en bra tid i mitt liv att leva det livet.
Är det ett krav från partiet att du ska åka tåg?
– Nej. När jag fick frågan om att kandidera så frågade jag om det var ett krav att jag skulle flyga för att kunna lösa uppgiften. Jag var tydlig med att jag inte tänkte flyga, om det inte var så att det hände något akut med mina föräldrar eller mina barn så att jag snabbt måste ta mig hem. De hade inte väntat sig den frågan. Men det finns ingen policy från partiet om det.
Varför är det viktigt för dig?
– Vi har tekniska lösningar för allt annat i vårt samhälle än för flyget. Det är naivt att tro att det kommer att finnas storskaliga lösningar som kan ersätta flyg. Det mesta av flyget måste komma ner på marken.
Men han säger inte att han upplever det som betungande att ta tåget i stället för att flyga.
– Jag gör samma sak på tåget som jag skulle ha gjort hemma: arbetar, äter och sover.
I vilken av dina roller har du haft störst möjlighet att påverka klimatfrågan?
– Tveklöst här, i EU-parlamentet, där jag sitter och förhandlar och är med och påverkar lagstiftningen.
Kan man som enskild ledamot inte känna sig maktlös?
– Allt mynnar ut i förhandlingarna mellan parlamentet, kommissionen och ministerrådet. Jag känner mig absolut inte maktlös.