Enligt Erik blev det som en drog för honom att titta på barnpornografi. Arrangerad bild.
En tidig morgon för ett par år sedan ringde det på dörren hemma hos en Uppsalabo vi kan kalla Erik. Utanför väntade poliser som sa åt honom att följa med till stationen.
Erik hade under ett par år tittat på barnporr hemma på datorn och ständigt gått med skräcken att polisen en dag skulle knacka på. Nu hade alltså katastrofen inträffat.
Jag hittar Eriks namn i en dom. Han kan tänka sig att träffas men vill först få försäkringar om att hans identitet inte kommer att avslöjas om han är med i UNT.
Efter en del vändor möts vi på stan och det är en gladlynt person i 40-årsåldern som dyker upp, långt ifrån schablonbilden av en sjavig pedofil. Erik skrattar ofta, har lätt för att uttrycka sig och berättar utan omskrivningar om det barnpornografibrott han är dömd för. Att han tänder sexuellt på barn är omöjligt att ana.
Innan polisen slog till den där morgonen hade Erik gjort flera försök att sluta titta på barnporr. Han jämför det med att vara beroende av en drog. Det gav en kick för stunden men efteråt mådde han dåligt, inte minst för att han sysslade med något många ser som det mest avskyvärda och skambelagda som finns.
I de inledande polisförhören sa Erik att han aldrig tittat på barnporr. Men bevisningen var så stark att han erkände.
– I början var det spännande och lustfyllt men efter ett tag kunde jag inte kontrollera det längre. "Vad fan håller jag på med?", frågade jag mig själv. Jag kunde sitta hela helgerna framför datorn och undrade hur jag skulle ta mig ur det.
I sina försök att lägga av ställde Erik ibland undan datorn men efter ett tag blev lusten för stark och så satt han där igen. Han funderade på att söka hjälp men tanken på att sitta i ett väntrum med andra vid en klinik avskräckte och han var rädd att sjukvården skulle läcka hans identitet. Dessutom skämdes han så mycket att det tog emot att söka upp en terapeut.
Det var i det läget som polisen dök upp. Uppsalapolisen hade fått ett tips från den USA-baserade organisationen NCMEC som spårar personer som laddar ner barnpornografi. I NCMEC:s anmälan fanns ett ip-nummer och sedan var det en enkel match att hitta Erik.
– I bilen på väg till polisstationen frågade de om jag visste varför jag gripits. Jag spelade dum och sa nej och hoppades att det kunde handla om något annat.
"Ibland kommer lusten att titta på barnporr tillbaka men jag har lärt mig att hantera det", säger Erik.
Erik anhölls och hans liv rasade samman. Hustrun tog ut skilsmässa. Han fick sparken från jobbet och eftersom han då inte längre klarade lånen tvingades han sälja sin bostadsrätt. Sedan följde en påfrestande väntan inför rättegången och därefter skammen att framträda i domstolen.
Av hans tidigare liv återstod nu bara spillror. Men efter ett tag började han betrakta sin situation från ett annat håll.
– Det värsta hade redan hänt, nu kunde det bara bli bättre. I efterhand kan jag se att det blev en vändpunkt.
Idag är Erik inte det minsta bitter – tvärtom.
– Jag är otroligt glad över att polisen slog till mot mig. Någon bättre utväg fanns inte, säger han.
Enligt tingsrätten var straffvärdet på Eriks brott fem månaders fängelse. Men eftersom han visat vilja att komma till rätta med sin problematik fick han samhällstjänst och krav på att genomgå behandling.
Han tog ingripandet som en chans att sluta titta på barnporr. Han påbörjade behandlingar inom specialistvården och även i Kriminalvårdens regi. Eftersom han visade insikt i sin problematik och arbetade för en förändring valde tingsrätten att ge honom en villkorlig dom istället för fängelse.
Han beskriver behandlingarna som viktiga.
– Bland annat fick jag träna att bryta mina tankemönster. När jag kände lust att titta på bilderna skulle jag föreställa mig att jag kastade iväg tankarna i en flod och se dem flyta iväg. Det låter larvigt men fungerade faktiskt.
Andra insatser var samtalsstöd för att bättre förstå hur han fungerade psykiskt, ökad struktur på tillvaron så att fritiden skulle fyllas av annat än porrtittande och mycket annat.
– Hjälpen jag fick av framför allt en terapeut inom Kriminalvården var fantastisk, anser Erik.
Under 2022 anmäldes cirka 2 900 barnpornografibrott i Sverige.
Efter något år upphörde behandlingen och det blev dags för Erik att stå på egna ben. Han kände sig osäker men märkte att lusten att titta på barnporr hade avtagit betydligt.
– Ibland kommer lusten tillbaka men nu har jag instrument att hantera den. Nu är det kanske ett halvår sedan jag senast hade de här tankarna och jag kan faktiskt tycka det var lite obegripligt att jag höll på. Risken för att bli upptäckt avhåller mig också, den processen vill jag aldrig gå igenom igen.
Det var för ett tiotal år sedan som han började känna en dragning till att titta på sexbilder med barn.
– Många gånger har jag frågat mig själv vad det beror på men jag står helt utan svar. Jag hade en bra barndom, jag har inte utsatts för övergrepp och jag har levt ihop med olika kvinnor. Men lusten att titta på bilderna fanns ändå där, berättar han.
Kan du någonsin bli helt fri från lusten?
– Jag vet inte. Vad händer till exempel om jag hamnar i en svacka? En alkoholist kan ju vara nykter i 15 år och sedan börja dricka igen.
Erik säger att han enbart tittat på bilder och att det aldrig utövat någon lockelse att fysiskt förgripa sig på barn.
– Jag vill inte tro att jag skulle kunna göra något sådant.
Har inte ditt tittande gött en marknad av övergrepp?
– Jag kan inte tycka att jag personligen gjort någon illa genom att titta på materialet.
Erik har idag byggt upp en ny tillvaro och säger att han trivs med livet. De enda i sin omgivning han berättat för om brottet är föräldrarna och ett par nära vänner. Han var rädd att de skulle fördöma honom men de har visat stor förståelse och varit stöttande.
Vilket råd vill du ge till personer som tittar på barnporr?
– Sök hjälp. Det går att förändra sin situation, säger Erik.