Uppsalabo mot högsta toppen

I morgon, annandag påsk, beger sig Uppsalabon Magnus Flock mot Mount Everests topp. Världens högsta berg i Himalaya kan ligga under hans fötter i mitten av maj. Skulle bestigningen lyckas blir han den åttonde svensken på toppen. Många andra har försökt nå den och för en del av dessa har det pris de fått betala blivit högt.

Fredrik Sträng, t v, blev förste svensk att nå Dhaulagiris topp. Magnus Flock tvinagdes då ge upp. Nu gör de tillsammans attacken mot mount Everests topp.

Fredrik Sträng, t v, blev förste svensk att nå Dhaulagiris topp. Magnus Flock tvinagdes då ge upp. Nu gör de tillsammans attacken mot mount Everests topp.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala2005-03-27 00:00
Upplands Väsbybon Lasse Cronlund nådde toppen vid ett andra försök 1991. Han hade då nått yttersta gränsen för sin förmåga, hittade inte ner innan mörkret föll, och fick tillbringa natten i den så kallade dödszonen ovanför 8 000 meter. Han kom ner med livet i behåll, men tvingades senare amputera delar av åtta svarta tår.
Mount Everest och andra syrefattiga höga bergstoppar i Himalayamassivet har framtvingat höjdsjuka, blodstörtning, njursvikt och ännu större uppoffringar från sina utmanare.
En del av dem har fallit ner från berget och slagit ihjäl sig.
De har nu hunnit bli 160 stycken.

Tränat hårt
Magnus Flock har lagt ner mycket möda på att inte följa i deras väg.
— Jag har tränat 15-20 timmar i veckan. Det har varit all sorts träning: Badminton, simning, skidlöpning, vanlig jogging i skogen, gympa och cykling.
— Under en klättring i Alaska träffade jag en man i 50-årsåldern som hade "gjort" The Seven summits, de högsta bergen i varje världsdelar.
— "Hur tränar du", frågade jag.
— "Tall and skin always win", svarade mannen.
— Är man alltför muskulös och stark orkar man inte med det här, förtydligar Flock.
— Fast egentligen spelar roll är inte hur mycket jag tränat under de tre senaste månaderna, snarare hur mycket jag tränat under de senaste 15 åren. Det är där det gör skillnad, säger Magnus Flock.

Träningsklättring
För någon vecka sedan återvände han från en träningsklättring till toppen på Aconcagua. Det ligger i mellersta Argentina, nära gränsen till Chile och är västra halvklotets högsta topp, 6 963 meter högt.
Där var han bl a för att samla röda blodkroppar. De behövs i stor mängd om man ska orka klättra på hög höjd. Det är sådana som finns naturligt i blodet hos det starka tibetanska bergsfolket sherpas, ofta anlitade vid klätterexpeditioner i Himalaya.
— Jag och min klätterkompis Fredrik Sträng ska ha var sin personlig sherpa. Dessutom finns det sju andra som hjälper den övriga expeditionen.
Den består också en fyra amerikaner och en fransman.
De två svenskarna ska arbeta som ett team, förenade med ett rep.
— Det är min säkerhet att klättra med en jag känner väl.

Attack från norra sidan
Deras grupp ska attackera Mount Everest från den norra tibetanska sidan, med tre mindre läger mot toppen.
De flesta som tidigare bestigit berget har nått toppen söderifrån, på en led som numera betraktas som ganska lätt.
Den expedition som tog Lasse Cronlunds tår klättrade upp på nordväggen och genom flera svårframkomliga raviner, kallade Supercouloiren och Hornbergcouloiren.
Magnus Flocks grupp väljer en annan väg, kallad den norra ryggen.
— Den är inte lättare, men säkrare, säger Flock. Vi kommer inte att råka ut för fallande laviner hela tiden.
Vilka är de största risterna?
— Dåligt väder, svarar Magnus Flock. Vi ska starta vid 4-tiden på mornarna och klättra fram till 12-snåret. Därefter bör man ligga i tältet.
— Men vi kan bli överraskade mitt på väggen. Det kommer inte bli orkanvindar som under monsunperioden. Vi kan drabbas av allt mellan 10 och 25 meter per sekund. Och det ska vi klara.
— En förkylning kan vara ödesdiger, framför allt om du drabbas av feber eller magsjuka.

Rädd
Är du inte rädd?
— Självklart är jag rädd, svarar han.
Magnus Flock kände rädslan förlama honom när han för två år sedan nära toppen på Dhaulagiri i Nepal på 7 900 meters höjd dinglade med fötterna över ett 2 000 djup stup. Han var då utmärglad, hade tappat 14 kilo.
— Då är det lätt att göra misstag.
Magnus Flock tvingades vända på Dhaulagiri. Kamraten Fredrik Sträng lyckades bättre och blev förste svensk på Dhaulagiris topp.
— Men tre av oss bestämde att vi ville göra om det här. En har senare ändrat sig, av familjeskäl.
Så nu är de alltså två, paret Flock-Sträng.

Lågbudget
Deras expedition är vad man kallar en lågbudgetexpedition. Varje deltagare betalar 200 000 kronor och det täcker kostnaderna för klättertillstånd, mat och bärare.
Utrustningen som behövs tillkommer.
— Våra sponsorer hjälper oss med detta. Vi har även kvar utrustning sedan tidigare.
— Jag tar ett lån på 200 000 kronor, säger Magnus Flock. Och det betalar jag tillbaka efteråt genom att jobba hårt, bl a genom att hålla föredrag.
Du blir inte rik på detta?
— Nej, men jag får ett rikt liv.

Här på unt.se/everest kan du följa Magnus Flocks klättring på Mount Everest.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!