Uppsalabo mitt i brandkatastrofen
Den före detta Uppsalabon Britta Armstrong stod i sin trädgård i San Diego och såg hur rökmolnen kom från söder och norr. "Jag trodde det var ökenvindar men kände sedan den tunga röklukten."
Människor i San Diego börjar kunna återvända till sina bostäder.
Foto: Scanpix
- Vi fick tidigt höra på radion att de ville att vi skulle förbereda oss för evakuering. Grannområdet hade redan fått tvångsevakuera.
Tillsammans med sin man fick de under några ångestladdade timmar försöka sortera ut vad i hemmet som skulle räddas och packas in i bilarna.
- Man går där och utvärderar sitt liv och det var otroligt jobbigt när vi plockade ihop våra dokument och fotografier som vi ville spara. Min man höll på en hel dag bara med att packa bilarna och en del saker funderade jag på att lägga i vår lilla damm så att de skulle klara sig.
Nu slapp familjen flytta på sig utan fick i stället hålla sig inne och vänta på besked. Planerna var annars att fly till bekanta i Los Angeles.
Området klarade sig bra men bara några kvarter bort var förödelsen total.
- Det ser ut som en krigszon eller ett månlandskap. Det är så otroligt många som förlorat sina hem och de måste nu få eskort tillbaka för att se om husen de bodde i står kvar. En del ringer hem till sig själva, går telefonsvararen i gång så står huset kvar.
Nu har vindarna vänt och redan under torsdagen var luften lättare att andas. Det ser ut som om ett lätt dis ligger över området.
- I natt när jag såg på månen var den röd, helt kräftröd av allt os men helt klart är att det är på väg bort nu och vi börjar andas ut, säger Armstrong som nu hoppas på regn.
Det här var inte första gången familjen förberedde sig för en evakuering. För fyra år sedan packade de sina väskor första gången.
- Det värsta är ängslan. Man kan inte göra något utan går bara och väntar och hoppas på att det ska gå över. Det som trots allt har varit kul att se är hur bra alla har ställt upp. En bekant till mig anmälde sig till en frivilligorganisation men de sa att de redan hade personal så det räckte samt mat och leksaker till de som var hänvisade att bo på fotbollsstadion.
Fotnot: Swea är en global ideell förening för svenskor och svensktalande kvinnor som är eller har varit bosatta utomlands och räknas som världens största Sverigefrämjande organisation.
Så jobbar vi med nyheter