Hur ska Uppsala bli en äldrevänlig stad?
– I första hand ska vi höra vad de äldre själva säger. Vi kommer att gå ut ganska brett på gator och torg och hämta in synpunkter. Målgruppen för det här arbetet är 60 år och uppåt. Och det innebär ett större urval än det egentliga uppdraget för äldreförvaltningen.
Ska skicka ut enkäter?
– Vi vill ha en bred dialog. Det är det som är det viktigaste. Men vi kommer inte att skicka ut enkäter. Erfarenheter från de brukarundersökningar som görs inom vård och omsorg visar att man får 90 procent förmedlade svar där de anhöriga fyller i svaren åt den som är äldre. Och här vill vi nå de äldre direkt.
Varför har ni inte frågat de äldre förut om deras önskemål?
– Det är en bra fråga. Men jag tror att det har varit väldigt fokus på dem som har ett vård- och omsorgsbehov. Det har funnits ett befolkningsuppdrag i lagstiftningen, men det har kommit i skymundan i de flesta kommuner eftersom man bara ägnat sig åt de vårdbehövande. Det här blir ett paradigmskifte.
När man sätter åldersgränsen till 60 år och uppåt får man en väldigt stor skillnad inom gruppen äldre. Ska 60-åringar verkligen ses som äldre, har de andra behov än en 50-åring eller en 40-åring?
– Det finns väldigt stora skillnader. Men de har inte bara med ålder att göra. Min mamma är 94 år och hon går på gymmet två gånger i veckan. Rörlighet och vårdbehov skiljer sig åt väldigt mycket bland de äldre. Tanken här är också att kunna jobba mer förebyggande så att man kommer in innan det finns ett vårdbehov. Antalet som är 80 år eller äldre väntas öka från 8 500 till 13 000 stycken fram till år 2026. Och det finns stora samhällsekonomiska vinster om man kommer in tidigare.
Hur kommer man att jobba mer konkret?
– En del kommer att handla om att titta på alternativa boendeformer, ett mellanting mellan det man nu kallar för trygghetsboende och vård- och omsorgsboende. Det handlar om ett boende där man klarar sig bra själv och kan vara oberoende, samtidigt som det finns tillgång till service i närheten.
Var ska ansvaret för finansieringen ligga? En del äldre bor kvar i hus som innebär att de får tillgång till ett stort kapital när de väljer att flytta. Andra har inte de resurserna.
– Det är en svår fråga. Det finns ett statligt investeringsstöd när man bygger äldreboenden. Det här var något som kommunerna styrde mer aktivt tidigare. Men när man avvecklade de gamla servicehusen släppte man detta helt till marknaden. Jag tror att kommunen behöver ta tillbaka initiativet. Nu har det blivit så att de äldre kommer till oss när alla andra möjligheter är uttömda.
Hur ska kommunen ta det initiativet?
– Äldreperspektivet behöver komma in i stadsplaneringen. Det finns till exempel undersökningar som visar att rörligheten är mycket beroende av tillgången till grönområden i närheten. Men det handlar också om kommunikationer och tillgängligheten för dem som har olika typer av funktionshinder.
I WHO-nätverket identifierar man åtta områden man ska jobba med som äldrevänlig kommun. Vilket tror du blir den största utmaningen i Uppsala?
– Jag tror det är bemötandefrågor. Uppsala är en stad med många unga människor. Och hur är det för de äldre på bussen? Flyttar vi på oss för att ge dem sittplats?
I vissa frågor som digitaliseringen av samhället hävdas det att de äldre hamnar vid sidan av. Ska fokus ligga på att få de äldre att tillägna sig tekniken eller att erbjuda alternativ för dem som vill betala räkningar eller ställa sig i bostadskö på andra sätt än via internet?
– Man får nog göra både och. Många äldre ligger jättelångt framme i att använda ny teknik. Här måste man dessutom få med näringslivet och göra en tillgänglighetsinventering för näringsidkarna där man ser vad de kan förbättra. De äldre kommer att vara en växande och köpstark konsumentgrupp. Så det är klokt även ur ett affärsmässigt perspektiv.