Uppsala kvinnojour skulle aldrig gömma barn

Något liknande skulle inte kunna hända i Uppsala, kvinnojouren här skulle aldrig bidra till att gömma barn, hävdar en anställd.
- Vi arbetar helt enkelt på ett annat sätt, i tätt samarbete med andra organisationer. Det är unikt i Sverige, vi kallar det Uppsalamodellen, berättar Marie Glas på kvinnojouren.
I den modellen ingår Mansmottagningen mot våld, Nationella kunskapscentrum (f d Rikskvinnocentrum), advokater och Trappan, en kommundriven stödverksamhet för utsatta barn och ungdomar. Polisens familjevåldsrotel, Brottsoffermyndigheten och socialtjänsten är andra som deltar i samarbetet.

- Vi har det förspänt, det här arbetssättet ger oss möjligheter att lösa problemen från olika håll. Vi kan hjälpa alla inblandade; kvinnan, mannen och barnen.
På landets kvinnojourer utgår man alltid från att kvinnans berättelse är sann.
- Det är klart att vi inte ifrågasätter kvinnans historia, men ibland kan vi upptäcka att det finns andra sanningar, säger Marie Glas.
Det har också, i enstaka fall, hänt att man upptäckt att historien inte alls stämt. I två fall har det tvärtom handlat om att kvinnan gjort barnen illa. I båda fallen polisanmäldes kvinnorna.

- Vi har ett samhällsansvar och ett moraliskt ansvar. Vi ska skydda de som är mest utsatta och det är i synnerhet barnen.
Det är inte ovanligt att barn kommer i kläm i infekterade vårdnadstvister. I sådana fall har personalen på Uppsalas kvinnojour som rutin att koppla in advokat.
- Umgänge eller inte, det får bli en fråga för advokaten, säger Marie Glas.
Om Tranåsfallet säger hon:
- Jag vet inte exakt vad som hänt i det ärendet, men jag kan inte ens föreställa mig vad som skulle behövas för att vi skulle agera som man gjorde där, säger hon och tillägger att ingen mår bra av att vara gömd under sex år.

Tvärtemot vad man kanske tror, är det mycket ovanligt att kvinnor som misshandlats av sina män vill hålla barnen ifrån fadern. Endast omkring fem procent av de kvinnor som misshandlats och som söker sig till Uppsalas kvinnojour, vill göra en polisanmälan.
- De vill inte sätta sina barns far i fängelse, de vill över huvud taget inte hålla barnen i från pappan, berättar Marie Glas.
Ingetora Gumbel är pressekreterare på Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Hon kommenterar Tranåsfallet:
- Det är problematiskt när de som har till uppgift att skydda människor riskerar att bryta mot lagen. Vi hoppas på en offentlig diskussion om det här problemet.