"Uppsala feministkör är ett varmt och tryggt rum", säger körledaren Hedvig Liljeqvist, till höger. Till vänster ordförande Erica Pettersson Juntti.
– Uppsala feministkör är ett varmt och tryggt rum, utan förtryck, där man får slappna av och vara sig själv.
Körledaren Hedvig Liljeqvist har slagit sig ner i ett mötesrum hos ABF i Uppsala, en timme före dagens repetition. Det är i november och det börjar dra ihop sig för jubileumskonsert. I år firar kören 10 år.
Uppsala feministkör är till för kvinnor, transpersoner och ickebinära. Genom att vara det där trygga rummet fyller kören ett behov inåt, för medlemmarna själva, konstaterar Hedvig Liljeqvist och berättar att det är en speciell grupp att leda. För en transperson, som till exempel genomgår testosteronbehandling, kan rösten förändras mycket över tid.
– Rent musikaliskt är det magiskt att få vara körledare. Du kanske har en önskan om att utvecklas och sjunga ljusare. Då kan vi jobba med rösten och man kan få möjlighet att förändras och byta stämma om man genomgår en förändring i sig själv. Det är svincoolt, säger Hedvig Liljeqvist.
Utåt är syftet att sprida kämpaglöd och feministiska budskap på gigen, med låtar som "Girls" av Beatrice Eli och Stina Wollters "Leave my shame". Det säger Erica Pettersson Juntti, som är körens ordförande.
En kamp mot vad?
– Patriarkatet. Jag tror att en anledning till att jag ler lite när jag säger det ... det har ju med förändringen över tid att göra. I dag är det inte ett statement på samma sätt som det var 2014. Det har blivit mer vedertaget. Samtidigt pratar man inte lika mycket om det i dag. Det är en tröttare stämning på något sätt, säger hon.
Från att som mest ha haft ett 30-tal medlemmar, består kören i dag av 15 sångare.
Från att som mest ha haft ett 30-tal medlemmar, består kören i dag av 15 sångare.
Och mycket har förändrats på tio år.
2014 var Sverige på många sätt mitt i en feministisk våg. Regeringen lanserade en "feministisk utrikespolitik" och partiet Feministiskt initiativ (Fi) valdes in i EU-parlamentet och i 13 kommuner – däribland Uppsala. Här i studentstaden bildades flera feministiska studentföreningar under den här tiden: som Feministiska lärarstudenter och Feministiska juridikstudenter.
– Då upplevde jag att det var liksom en mer "ut på gatorna"-stämning. Det var mycket demonstrationer och sånt, folk var arga. Vi gigade mycket på studentgasker. Det var en underbar tid, minns Erica Pettersson Juntti.
Kören är partipolitiskt obunden, men den är absolut politisk, konstaterar Hedvig Liljeqvist och Erica Pettersson Juntti: De tar ju ställning för jämlikhet och mot patriarkatet.
I dag är feminism och jämställdhetsfrågor inte lika närvarande längre. Det är det många som vittnar om.
Feminismen i samhället "försvann så fort valen 2014 var över", hävdade Soraya Post, partiledare för Fi 2018-2020, i en artikel i DN om partiets uppgång och fall. Just i partipolitiken blev 2014 peaken för Fi – sedan dalade partiets inflytande. I Uppsala kommun höll sig partiet sig kvar fram till valet 2022, då de åkte ur efter att ha slagit rekord i antalet inlämnade motioner.
– Jag tror att många upplevde att det politiska läget i Sverige var mer osäkert, och att det då blev tryggare att rösta på stora partier för att försöka skapa någon sort stabilitet. Men jag tror inte att frågorna vi drev är mindre viktiga i dag.
Det säger Stina Jansson, som gick med i Fi strax före 2014 och representerade partiet i Uppsala kommunfullmäktige 2018-2022.
"2014 var det som att alla sa att de var feminister, så är det verkligen inte nu", säger Stina Jansson, som representerade Fi i Uppsala kommunfullmäktige mellan 2018 och 2022.
– Jag är tacksam att jag fick uppleva 10-talet, det var en helt annan syn på feminism och inkludering då. Det kändes som att vi gick mot en ljusare tid, det fanns en annan framtidstro både inom partiet och generellt i den feministiska rörelsen. I dag är det ett hårdare samtalsklimat.
År 2017 tog #metoo-rörelsen världen med storm och blev stor i Sverige. Här i Uppsala bildades flera lokala upprop som uppmärksammade sexuella övergrepp inom olika branscher. Men sedan hände inte så mycket som de hoppats på, vittnade några av initiativtagarna om i efterhand.
Globalt har abortfrågan hamnat i fokus de senaste åren, där det i allt färre länder ses som en självklar rättighet. Och det senaste året har många pekat på att Tiktok-trender som "soft girls" och "trad wives" tyder på en tillbakagång i just jämställdhetsfrågor.
Utåt är syftet att sprida kämpaglöd och feministiska budskap på gigen, med låtar som "Girls" av Beatrice Eli och Stina Wollters "Leave my shame"
Utåt är syftet att sprida kämpaglöd och feministiska budskap på gigen, med låtar som "Girls" av Beatrice Eli och Stina Wollters "Leave my shame"
Vad gäller jämställdheten i Sverige, backar den just nu inom vissa områden. Det konstaterade SCB bara häromdagen. Kvinnor har fortfarande lägre lön och pension än män, och det senaste året har andelen kvinnor som vabbar ökat, och andelen kvinnor i viktiga politiska positioner är lägre 2024 än på över tio år. I den senaste Ungdomsbarometern sade 46 procent av ungdomarna att de kallar sig feminister, jämfört med 64 procent 2021.
2010-talets feministvåg är definitivt över nu, konstaterar Elin Bjarnegård, professor i statskunskap som forskar om jämställdhetsfrågor och politik.
– 2014 var i princip varenda minister feminist, åtminstone uttryckte de sig i de termerna. Då var feminism både en strategi och en ideologi som man ville förknippas med som politiker, det sågs som en väldigt prioriterad fråga.
"Att det går fram och tillbaka är något man får vänja sig vid. Pendeln kommer svänga igen", säger Elin Bjarnegård, professor i statskunskap vid Uppsala universitet.
På det området har den politiska debatten stagnerat, tycker Elin Bjarnegård: Feminism och jämställdhetsfrågor är inte längre centrala, och utrikespolitiken kallas inte längre feministisk.
– Det är inte en så het fråga längre.
Möjligen kan det förklaras med att stora händelser, som flyktingkrisen, pandemin och kriget i Ukraina, tagit allt fokus. Men exakt vad skiftet beror på – och hur man ska tolka det – tycker Elin Bjarnegård är för tidigt för att säga.
– Det behövs mer forskning för att förstå riktigt vad som hänt. Lyckades den här vågen fundamentalt ändra värderingar hos politikerna, så att de fortfarande jobbar med jämställdhetsintegrering, fast i skymundan? Då är det ju en enastående framgång. Eller är det så att när frågan åker ner på priolistan så tar politikerna några steg tillbaka? Hur mycket blev bestående förändring, och hur mycket var spel för gallerierna?
Hedvig Liljeqvist är körledare för Uppsala feministkör.
Hedvig Liljeqvist är körledare för Uppsala feministkör.
Utanför replokalen börjar körmedlemmarna samlas. Hedvig Liljeqvist ska snart leda en uppvärmning med både röstövningar och kroppsrörelser, innan det är dags att sjunga igenom repertoaren.
Det är kanske inte lika trendigt att kalla sig feminist i dag, och man pratar kanske inte lika högt om feministiska frågor. Men behovet av sammanhang som Uppsala feministkör har inte minskat, menar Hedvig Liljeqvist.
– Man kan aldrig ta de rättigheter vi har för givet. I Polen infördes hbtq-fria zoner för några år sedan, och aborträtten i USA är ju jättehotad. Människor dör för att de inte får bestämma över sina kroppar. Det är kanske det tydligaste tecknet på att feminism fortfarande behövs, för att det finns så mycket att kämpa för.