Gränbyskolan är en fastighet som riskerar att drabbas av översvämningar vid ett hundraårsregn enligt Uppsala Vattens skyfallskarta.
En kartläggning som gjorts på uppdrag av Uppsala kommun och Uppsala Vatten visar vattennivåerna i Uppsala efter ett 100 års-regn och ett 200 års-regn, det vill säga ett regn som beräknas upprepas vart hundrade eller tvåhundrade år. En effekt är att redan vid ett 100 års-regn kommer det att stå en meter vatten eller mer i samtliga järnvägstunnlar i Uppsala. I vissa tunnlar finns pumpar som mildrar effekten, men det kan innebära att det inte kommer att gå att ta sig med bil mellan de östra och västra delarna av staden.
– Det här är ett worst case-scenario. Det bygger på att det kommer ett extremt skyfall över hela Uppsala samtidigt. Men i praktiken är det ofta stora lokala variationer, säger Irina Persson, utredningsingenjör på Uppsala Vatten.
I modellen har man lagt in en klimatfaktor, som ska motsvara den ökade risken för intensiva skyfall i takt med den globala uppvärmningen. Runt om i hela Uppsala finns byggnader i lågpunkter som översvämmas när det normala dagvattensystemet inte klarar att svälja de enorma vattenmängderna som faller på gator och hustak.
Polishuset blir helt inringat av vattenmassorna vid ett större skyfall.
En fastighet som får problem är polishuset på Svartbäcksgatan. Vid ett hundraårsregn blir både tunneln under Dalabanan på Svartbäcksgatan och tunneln under Ostkustbanan på Råbyleden vattenfyllda. Poliserna är då inringade av vattenmassor, och det går heller inte att komma ut med polisbilarna ur garaget. Ingen på Polisen i Uppsala har velat ställa upp på en intervju om översvämningsrisken.
Johan Bergman, beredskapssamordnare, svarar i ett mejl att man inom polisen är medveten om riskerna: "Vi arbetar kontinuerligt med våran risk- och sårbarhetsanalys där vi försöker omhänderta alla oönskade händelser", skriver han i mejlet.
Irina Persson berättar att dammen vid Polacksbacken är konstruerad för att kunna hantera större skyfall. Marken runt dammen är formad som en skål där vattnet kan stiga utan att åstadkomma skador.
Kommunen och Uppsala Vatten håller nu på att tillsammans se över vilka samhällsviktiga funktioner som hotas vid framtida skyfall och vilka åtgärder som krävs för att undanröja de värsta riskerna.
– I vissa fall kan det räcka med att se till att elcentralen inte ligger i källaren. I andra fall måste man bygga fördröjningsanläggningar uppströms som kan ta hand om vattnet, säger Irina Persson.
En sådan åtgärd är dagvattendammarna vid Polacksbacken. Här finns två sammankopplade dammar dit dagvatten, det vill säga vatten som rinner av från tak och asfaltsytor, från Rosendal samt från Dag Hammarskjölds väg leds för att renas. Vid ett större skyfall finns en gräsbevuxen sänka runt dammen där vattnet kan samlas utan att göra skada.
På Götgatan i Uppsala fick människor vada genom vattnet för att ta sig fram i samband med skyfallet 1997.
Vad som är ett 100- eller 200-årsregn är dock inte helt lätt att avgöra. Ovädret i slutet av juli 2018 ligger över vad som enligt klimatmodellerna beräknas vara ett 100-årsregn. Det ännu intensivare skyfallet i augusti 1997 passerade med god marginal gränsen för ett 200-årsregn.
Sverker Hellström, klimatolog på SMHI, säger dock att det är svårt att i praktiken avgöra hur ofta ett stort skyfall kan inträffa.
– Egentligen behöver man en mätserie som är dubbelt så lång som återkomsttiden man räknar på och automatiska timmätningar finns bara från 1980-talet. När det är så långa perioder hinner dessutom klimatet att ändras, vilket gör att det inte blir meningsfullt att avgöra om det är fråga om ett 100-årsregn eller ett 200-årsregn. Det är också så att om det här skyfallet träffat något annat än den automatiska regnmätaren i Uppsala så hade utfallet blivit ett helt annat, säger Sverker Hellström.
