I landstinget, där beslutet måste fattas, är attityden något mer avvaktande. Förra hösten tillsattes en utredning med målet att analysera de egna insatserna mot missbruk. Finanslandstingsrådet Erik Weiman (M) uppgav då att sprutbyte var en av de åtgärder som skulle undersökas.
Det är förvånande att både allians- och oppositionspartierna är så defensiva. I Stockholms läns landsting stod länge Moderaterna och Folkpartiet i vägen. När Folkpartiet sedan ändrade uppfattning gjorde Moderaterna sitt bästa för att förhala frågan. Men nu får alltså vårt grannlän i söder ett sprutbytesprogram.
Socialstyrelsen har bifallit en ansökan om att starta verksamhet i lokaler vid S:t Görans sjukhus i centrala Stockholm. Socialstyrelsens avdelningschef Anders Tegnell ser mycket positivt på programmet. Till TT förklarar han att sprutbytet dels minskar ”risken för en spridning av blodburna sjukdomar”, dels ökar ”kontakterna med de berörda personerna så att man kan stödja dem”.
Vad Tegnell visar är att införandet av sprutbytesprogram inte är ett sätt att luckra upp den restriktiva narkotikapolitiken, vilket motståndarna verkar utgå ifrån. Vad det handlar om är att hjälpa missbrukare till ett drägligare liv, genom att skydda dem från sjukdomar – både hepatit och hiv – som sprids via begagnade sprutor. Det är ingen slump att generaldirektörerna för just Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet för några år sedan ställde sig bakom sprutbytesprogram. Det är svårt att komma längre bort från en nyliberal droglobby.
Det finns ingen anledning att missbrukare i vårt landsting ska förvägras det smittskydd som snart kommer dem till del i Stockholm. Landstinget behöver inte vänta på resultatet av sin egen utredning. Det räcker gott med studiebesök i Skåne och Stockholm. Om partierna i landstinget har samma uppfattning som i Uppsala kommun, finns ju redan den nödvändiga majoriteten där.