Uppriktigt sagt om den något be(s)värliga verkligheten

Det var ingen politiskt korrekt delrapport som arbetarrörelsens ekonomiska råd, till sin heder, lade fram i går. Förra året fick rådet i uppdrag av socialdemokraterna att göra en låginkomstutredning. Man anar sjuttiotalsnostalgi bakom beställningen; socialdemokraterna ska gräva upp botemedlen mot den nya tidens orättvisor - och samtidigt få ett vapen att slå alliansregeringen med i valet.
Frågan är om det blir så mycket av det. Jodå, rådet levererar i och för sig det förväntade svaret om att klyftorna ökat - men med det lite problematiska tillägget att detta framför allt skett sedan mitten av 1990-talet. Och alla vet vilket parti som regerat sedan dess - och fram till för två år sedan.
Som om detta inte var nog påpekar rådet att den enskilt viktigaste åtgärden för att minska inkomstklyftorna är att "få fler i arbete". Och frågar sig då vän av ordning, förmodligen utan att riktigt kunna undertrycka ett mått av skadeglädje, är det inte just det som är ledstjärnan för regeringen Reinfeldts politik - och där den dessutom kunnat notera alldeles uppenbara och odskutabla framgångar?

Det är inte underligt att oppositionsledaren Mona Sahlins kommentar är dämpad. Hon tycker att partiet måste "dra lärdom av rapporten" och varnar för att "försvara systemen". Halva mandatperioden förbrukad - och socialdemokratin står fortfarande tomhänt på det område där den en gång satte dagordningen.