Uppriktigt sagt - om blivande kommissionärer och konspirationer

Varför är det så svårt för vissa journalister och opinionsbildare att acceptera nomineringen av Cecilia Malmström till ny svensk EU-kommissionär? Är det bristande kunskap om Malmströms meritlista, ideologiska skygglappar, en missuppfattning om vilka som var aktuella för kommissionärsposten eller en kombination av ovanstående?
Frågan är inte obefogad. DN:s Henrik Brors verkar ha blivit helt tagen på sängen av valet - det skulle ju bli Carl Bildt! - på Expressens Sidan 4 hävdar Pär Ström att samme Carl Bildt blev könsdiskriminerad, och på Svenska Dagbladets ledarblogg ironiserar Johan Wennström över vissa liberala tidningars kommentarer till nomineringen.

Är det för att Cecilia Malmström varken är moderat eller Carl Bildt som det är så svårt att svälja valet? Malmström har en alldeles ypperlig meritlista. Men att hon som ingen annan i regeringen har erfarenhet av EU, att hon var en populär parlamentariker och att hon har en doktorstitel räcker tydligen inte.
Valet av Cecilia Malmström är inte en förlust för Moderaterna och Fredrik Reinfeldt, tvärtemot vad Henrik Brors skriver hade inte "de flesta också räknat med" att regeringen skulle nominera Carl Bildt. Malmström fanns hela tiden med i diskussionerna.
Nomineringen av Cecilia Malmström är en vinst för Sverige och regeringen. Med sin kompetens och bakgrund har hon alla förutsättningar att bli en bra kommissionär. Det borde inte vara så svårt att förstå.