Uppriktigt sagt om behovet av att hantera terroriststämpeln med försiktighet

Det rann en hel del vatten på inte så få kvarnar i detta land när det för ett par dagar sedan meddelades att en 43-årig svensk medborgare dödats av amerikanska styrkor i Irak i början av denna månad, i synnerhet när beskedet kom att han var andreman i terrornätverket al-Qaida i Irak.
Alltså är Sverige ett hemvist för muslimsk terrorism och extremism. Alltså värvas och utbildas det terrorister i Sveriges moskéer. Alltså har säpo ingen kontroll, alternativt är säpo på väg att förlora kontrollen. Alltså är det stor fara å färde.
Det är det yviga alarmistiska perspektivet, som dock behöver beskäras ganska hårdhänt för att kunna behålla verklighetsanknytningen. Den nu döde Abu Qaswara uppfördes 2006 på FN:s och EU:s lista över personer med misstänkta kopplingar till terrorism. Vid det laget fanns han, av allt att döma, inte längre kvar i Sverige.
Den s k "källarmoské" som fanns i Brandbergen och som betraktades som ett islamistnäste är nedlagd. Den hade inga kopplingar till etablerade muslimska församlingar.
Det gäller alltså att hålla huvudet kallt. Sverige är inte på något sätt extremt drabbat jämfört med andra länder.

Det finns ett antal terrorister här, av allt att döma inte särskilt många. Men att det inom en folkgrupp finns extremister innebär inte att hela gruppen kan stämplas som extremistisk, oavsett om det handlar om kristna, judar eller muslimer.