Som liten fick Joel Bremer upp ögonen för Viksta-Lasse i morfars skivsamling. Nu har han belönats med ett stipendium i förebildens namn under den traditionsenliga Vikstadagen.
Spelmansmusiken har varit en del av Joel Bremers liv i 28 år. Visst fanns den musikaliska ådran där i Västeråsfamiljen, men mycket kom också av egen vilja och intresse, förklarar han i solgasset bakom gårdarna vid Viksta kyrka. Han har precis tagit emot det årliga Viksta-Lassestipendiet, en utmärkelse som betyder mycket för honom. Juryns motivering var att han ”hängivet och skickligt fört traditionen efter Viksta-Lasse vidare.”
– Det känns verkligen bra i hjärtat. Min morfar var uppländsk smed i Funbo och det var tack vare honom som jag hörde Viksta-Lasses musik första gången. Jag hade kanske anat det här, men det blev ändå till en glad överraskning, säger han och får sedan en grattishälsning av Eva Pettersson, ordförande i Upplands spelmansförbund.
Hembygdsdagen i Viksta har gått av stapeln varje sommar sedan 1987. Spelmansstämman kom lite senare, och nu är det en fast rotad tradition i bygden.
– Vi brukar börja med gudstjänst i kyrkan på förmiddagen och sedan spela några låtar vid stenen till minne av Viksta-
Lasse. Sedan är det allspel och allmän trivsel här i området med tipspromenad, utställningar och möjligheter till släktforskning, berättar Robert Larsson, ordförande i Viksta-Lasses minnesfond. Uppslutningen under söndagens hembygdsfest var god, den starka hettan till trots.