Upplands bönder nobbar ekomjölken

Hans 60 kor som producerar vanlig mjölk tycker om moln på den blåa himlen och att det inte är för varmt. Det går i hagen och betar när vi kommer, men vips har flocken försvunnit, bara sju står kvar i hagen. De övriga har gått in i ladugården alldeles frivilligt, för att svalka sig. Det brukar korna gilla runt elvatiden på förmiddagen.
-Nej, vi har inte funderat över att bli ekologiska. I dagsläget vore det en jättegrej för oss, en alldeles för stort omställning. Men i framtiden kanske, det beror lite på villkoren och betalningen, säger han.

Det största hindret som han ser det är att gården har för lite mark. Ekologisk produktion kräver nästan dubbelt så stor areal i jämförelse med konventionell.
Mikael Karlsson betraktar sig som miljömedveten ändå. På sin spannmålsodling gödslar han enbart med kodynga och inför andra vallskörden gjorde han likadant.
- Både konstgödsel och bekämpningsmedel är en stor kostnad och den försöker man alltid hålla nere, säger han och tillägger att svenska lantbrukare har minskat kväveutsläppen med 7000 ton sedan år 2000.

Vad säger då hans kolleger?
-Om jag hade hela kedjan själv, så kanske, men nu samverkar jag med andra bönder häromkring och köper foder av dem, säger Lars Gunnar Karlsson i Stavby.
Vore han ekobonde skulle han behöva köpa ekologiskt foder. Förmodligen från Västergötland eftersom det är en bristvara.
-Med tanke på miljön är jag kluven, jag föredrar närproducerat framför långa transporter, säger Lars Gunnar Karlsson i Stavby.

Inte heller Lars Anderson i Fjärdhundra kommer att ställa om.
-I så fall måste hela gården vara ekologisk. Det gör risken större. Man måste bara lyckas med skörden. Blir det ett dåligt år, drabbas hela den ekologiska odlingen mycket hårdare, säger han.
Och han är inte ensam. Inte heller mjölkbonden Birger Helin i Årby kommer att bli ekobonde.
-Aldrig, ofta är det sista andningen innan en konkurs, jag är inte intresserad, säger han och tillägger att ekobönder släpper ut mera diesel än konventionella.

Mikael Karlsson, som går in i ladugården med sin dotter Sofie, har en teori om ointresset i Uppland. Han tror att idealisterna redan ställt om och även de som såg ekonomiska möjligheter i att bli ekobönder. Nu återstår de mera svårflörtade.