"Upp med mungiporna"
KRÖNIKA. Jag extrajobbar i en butik som säljer färg, kakel, golv, och tapet, som är min avdelning. Varje dag möter jag massvis med nya människor, som ingen är den andra lik.
Foto:
Sedan jag började jobba har jag fått upp ögonen för hur verkligheten faktiskt ser ut. Godtrogen som jag är, antog jag att de flesta människor var vänliga och ville väl. Men så fel jag hade. Minst en gång per arbetstillfälle kommer det in en "sådan där" som man helst vill vända ryggen åt. De flesta människor är trevliga, men det finns också gott om otrevliga. Ibland sitter jag på bussen på väg hem och nynnar glatt. Ibland sitter jag och muttrar för mig själv om den där "jäkla" kunden, som var så otrevlig.
Jag är förvånad över att så många människor faktiskt orkar gå runt och vara irriterade. Det måste vara hemskt jobbigt. Självklart har alla dåliga dagar. Men att vara rent ut sagt otrevlig ser jag ingen som helst mening med. Det där med att kunden alltid har rätt kan vara rätt frustrerande ibland. Man ska alltid ha ett leende på läpparna, vara glad och trevlig, oavsett hur kunden i fråga beter sig. Därför sjunger jag inte gladeligen på bussen hem, varje dag.
Vi människor är väldigt lättpåverkade. Därav mitt muttrande. Såklart dessa människor har sina anledningar, precis som jag har mina. Men om man försöker tänka snäppet längre, inser nog de flesta att de bara är irriterade i onödan. För inte behöver jag ta åt mig bara för att någon annan har en dålig dag. Det finns betydligt viktigare saker vi borde lägga energi på än att sura. Självklart är det okej att vara sur ibland, men inte att vara otrevlig. Kom igen, upp med mungiporna nu!
Så jobbar vi med nyheter